Nytt högstapris för guld någonsin! Var slutar det?

Titeln på inlägget är något missvisande, för det avser nominella priser. Följer Ni guldmarknaderna är det ingen hemlighet att priset på guld formligen rusar iväg. När priserna på en tillgång handlas alltjämt högre, hur ska man tänka kring prisutvecklingen? De kan rimligen inte stiga hur högt som helst. Nedan förklarar jag hur ett jämviktsramverk kan användas för att analysera guldpriser.

Guldmarknaden är en marknad för suveräna aktörer. Det finns ett uttryck på engelska (vars ursprung jag inte har funnit) som lyder ungefär som så här: “guld är monarkernas pengar; silver är borgarnas pengar; byteshandel är böndernas pengar; men skuld är slavarnas pengar.” Alltså, guldmarknaden är en marknad för suveräna länders representanter, vilket i en modern era tar sig formen av centralbanker. Guldet är den främsta valutan, och den handlas globalt. Guldpriset är den marknad som omges av mest sekretess, just för att suveräna stater är så noga med att värna sitt oberoende. Statistik som publiceras med hänsyn till nationella förmögenheter kan manipuleras för att dölja strategiska styrkor (till exempel hur mycket guld som en nation har i besittning). Därför är officiella guldpriser så oerhört intressanta för analytiker av geopolitiska och makroekonomiska frågor. Marknadspriserna förtäljer historier som statistiken döljer!

Prisutvecklingen för guld behöver analyseras under långa perspektiv. Det korta perspektivet ger utrymme för analys av taktisk handel, men när priserna stegras så kraftigt som de gör nu är det mycket svårt att finna en vettig slutstation för hur högt priset kan bli, i nominella termer (uttryckt i fiatpengar, dvs pengar som cirkuleras bland allmänheten underr en pappersmyntfot, eller snarare digital myntfot).

Ett ramverk som jag finner användbart är att leta efter prisnivåer som hypotetiskt möjliggör handel i ett slags jämviktsförhållande. Tänk på aktörerna på marknaden som guldintressenter, som motiveras av att guldpriset kan användas som en referens för att möjliggöra handel i en vidare bemärkelse. I detta förenklade ramverk är jämviktsnivån intressant! En jämvikt råder då sälj- och köpkrafterna är balanserade på ett sådant sätt att ingen part på marknaden har ett incitament att faktiskt rubba priset; parterna är helt enkelt nöjda med att ingå transaktioner till listade priser, och använda dessa priser för att strukturera bakomliggande produktions- och logistikkedjor för kommersiella ändamål. Hur ser då jämvikterna ut på guldmarknaden?

Fyra jämvikter under fyra decennier.
Källa: Tradingeconomics.com

Av bilden går det att urskilja ungefär fyra jämvikter sedan 1980-talet, även om det inte har funnits en jämvikt per decennium (vilket påståendet skulle kunna förleda en till att tro). Efter att den amerikanska centralbanken, under ledning av Paul Volker, knäckte sin egen inhemska ekonomi med rekordhöga styrräntor infann sig en jämvikt under närmare 30 år. Den rubbades då USAs bytesunderskott reverserades 2006. Detta var den första jämviktsperioden.

Det är lämpligt att fundera kring varför jämvikten upphörde kring år 2006. Enkelt uttryckt har en förhandling skett genom att priserna på guld har justerats, vilket omöjligjort import på kredit för USA:s del. För Er som minns denna tid förekom det en del politiskt tjafs om huruvida Kina var en valutamanipulatör eller ej (se exempelvis denna artikel av Economic Policy Institute från 25 september, 2006).

USA:s bytesunderskott recenserades kring år 2006.
Källa: Tradingeconomics.com 

Förhandlingar mellan parter kan äga rum under längre tider med avseende på priser, men när dessa inte leder någonstans, ja, då kan man helt enkelt köpa guld och betala med fordringarna (till exempel amerikanska statsobligationer) som man har på motparten. Dessa fordringar diskonteras, det vill säga, guldmäklaren skaffar sig en nykter syn på vad de egentligen är värda i termer av framtida köpkraft, och rabatterar dem något i förhållande till det nuvarande guldpriset, när transaktionen ingås.

Den andra jämviktsperioden inträffade kring år 2012 då Libor-krisen briserade, och i efterhand går det att konstatera att den varade inte särskilt länge. USA och EU försökte återvinna förlorad mark genom att strama upp offentliga budgetar under “gris-krisen” (eller PIIGS på engelska, där akronymen står för Portugal, Italien, Irland, Grekland, och Spanien). Den tredje jämviktsperioden varade ungefär fram till Corona-åren. Dra Er gärna till minnes att under denna jämviktsperiod inträffade Brexit år 2016, där Storbrittanien lämnade EU. Alltså, bara för att en jämviktsperiod med avseende på priser och handel råder innebär det inte att parterna kopplar av och lutar sig tillbaka. Nej, tvärtom, det strategiska arbetet fortgår löpande, och jämvikten upphör när priserna avviker tillräckligt mycket från jämviktsläget, vilket motiverar korrigerande åtgärder i en förutbestämd handlingsplan (i bästa fall; i värsta fall resulterar det bara i panik). Britterna lämnade EU för att de bedömde att handlingsutrymmet strategiskt maximerades utan EU:s juridiska schacklar, inför den stundande kampen som Krimea varslade om. Den fjärde jämviktsperioden inträffade under Coronaåren.

Idag råder ingen jämvikt, vilket det stegrande guldpriset visar. Var jämvikten ligger är det för tidigt att uttala sig om. När den väl infinner sig kommer den att ackompanjeras av en prisutveckling som är jojo-liknande, där en temporär topp åtföljs av mindre volatila handelsmönster.