Skriv mer om Väst

Det var meddelandet, i princip. “Skriv mer om Väst”. Som tidigare konstaterat, den 5 juli klockan 11:45, var det någon som fick för sig att skicka ett meddelande till mig via telefonen på ett något okonventionellt sätt, och detta orsakade mig en hjärndimma. En del människor i min bekantskapskrets blev oroliga för att upplevelsen skulle utgöra någon slags vanföreställning, medan andra, som har en djupare förståelse för hur teknologin fungerar, tyckte att utvecklingen var förväntad. För egen del, efter avkoppling och reflektion, kan jag konstatera att kommunikationen mellan en svensk bloggare för en svensk publik inte närmare behöver lyda under den svenska tryckfrihetsförordningen. (Tråkigt, men så är det.)

Jag var som sagt i Kina i mars och besökte bland annat Opiumkrigsmuséet (här). Den artikeln har tydligen gjort en del läsare upprörda. Men kineser är trevliga, det är ingen fara! Den artikeln kom att föregå den kinesiske utrikesministerns historiska besök till Stockholm den 2 juli (svd.se). Tydligen söker Kina vinnande lösningar med avseende på handel för länder i Norden (svd.se). Jag tycker att detta är bra! Det är positivt med människor som ser ljust på framtiden och vill bygga en bättre värld, genom handel och ömsesidig förståelse för respektive kultur. Nu kan jag inte ta äran åt mig för just dessa högtflygande möten, för vår egen utrikesminister besökte faktiskt Kina under oktober år 2025 och dialogen sker alltså fortlöpande på regeringsnivå (regeringen.se). Trevligt!

Detta kan måhända vara ett känsligt ämne för en del människor. Man vill ju inte bli omnämnd i dålig dager i ett obskyrt blogginlägg när ministrar träffas över en kopp kaffe. Ens rykte är ju hårdvaluta i denna uppkopplade värld! Här försöker jag göra så gott jag kan och visa på takt och reson. (Till exempel skrev jag inget om de olika familjerna som tjänat stort på opiumhandeln, där vissa avkomlingar till namnet faktiskt är verksamma i Sverige idag, bland annat som läkare inom psykiatrin, en annan drogintensiv verksamhet.) Denna typ av påtryckning – att skicka oinbjudna meddelanden till bloggare i tid och otid som orsakar hjärndimma – kan hela den svenska befolkningen utsättas för, men den är för grov för att kunna undgå upptäckt om man gör det i större skala.

För min del upphörde den obehagliga upplevelsen direkt när jag valde att stänga av mobiltelefonens dataöverförande egenskaper (för att därefter avinstallera lite appar för säkerhets skull), vilket övertygade mig personligen om det direkta kausala orsaksambandet. Det är också relativt lätt att identifiera denna typ av hjärndimma, ifall mobiltelefonen skulle få fnatt med höga effekter på sända signaler! I mitt liv har detta faktiskt hänt ett antal gånger (skilsmässan för ett antal år sedan var präglad av en oerhört aktiv mobil som verkade leva ett helt eget liv), så jag har lärt mig en del saker på vägen. Jag kan tipsa läsaren om att den ger sig till känna som en slags retning, och alla som någon gång i livet tycker sig ha haft problem med en router för nära huvudet, eller haft mobiltelefonen för länge i händerna, borde kunna identifiera just känslan något sånär. Enlig Strålsäkerhetsmyndigheten ska det dock inte vara några överhängande problem (stralsakerhetsmyndigheten.se).

Mobiltelefoner och beteendeförändringar

Mobiltelefoner, som är i var mans ficka nuförtiden – och kvinnas, och barns – utgör ett exempel på en oerhört potent teknologi, där vanligt folk endast får ta del av ett litet spektrum av vad den faktiskt är kapabel till. Mobiltelefoner kan användas för att tillåta två människor att tala med varandra och detta sker trådlöst! Det är så vanliga människor tänker om bruket av telefoner.

Som min egen erfarenhet skulle komma att visa kan mobiltelefonerna även orsaka viss sömnlöshet i kölvattnet av överdriven exponering mot elektromagnetisk strålning. Lyckligtvis var den begränsad, men sömnlöshet är ett exempel på en beteendeförändring. Mobiltelefoner kan alltså användas för att subtilt modifiera beteenden, och detta är ingen olaglig aktivitet i en strikt mening. Den är etiskt diskutabel förvisso, men det är å andra sidan mycket av det som sker i privata bolag. Det är en gråzon! I denna gråzon behöver vi navigera rätt, med fokus på människans harmoniska utveckling.

Det har ändå bedrivits forskning på elektrisk apparatur under ett antal hundra år, enligt publika källor (och förmodligen längre än så). Michael Faraday gjorde banbrytande experiment som kopplade elektricitet till magnetism redan under första halvan av 1800-talet (so-rummet.se) James Maxwell är berömd för att visa på elektromagnetismens vågformade egenskaper samma århundrade ( so-rummet.se) Tesla – inte bilen, utan serben vid förnamn Nikola som senare flyttade till USA – gjorde banbrytande insikter om växelström (wikipedia.org).

Forskningen fortsätter dock till stor del i privata bolag. Likt Leonardo da Vincis medicinska fynd om kroppens funktionssätt som publicerades långt efter hans död – han målade inte endast Mona Lisa – lär mycket av denna potenta forskning om elektromagnetism förbli privat och otillgänglig för publik granskning. Kunskapen om hur elektromagnetiska vågor kan manipuleras är inte särskilt hemlig, men det är inte många aktörer som vet hur detta ska åstadkommas i praktiken. I all enkelhet kan en bärvåg av primär frekvens moduleras, så att den innehåller ett budskap, vilket som helst (wikipedia.org/). Matematiken som används för modulering av signalen är trigonometri (matteboken.se) och med hjälp av Fourier-transformeringar (wikipedia.org) kan fantastiskt komplicerade mönster och signaler skapas. Amplituden på vågen bestäms av effektförstärkaren (i mobilen är den pytteliten, på stereon är den enorm, men bara om man har bra med stålar). Därefter kan man utsätta ett försöksobjekt för den modulerade elektromagnetiska strålningen och se vad responsen blir. Spännande, om forskningen är etisk!

Strålningen är långt vanligare än folk i gemen inbillar sig. Telefonerna kommunicerar med varandra med hjälp av elektromagnetiska radiovågor, via basstationer som är utplacerade varstans i städerna och på landsbygden (wikipedia.org). Det omfång på den elektromagnetiska strålningen som dessa radiovågor använder är frekvenser mellan 791 och 3800 MHz (betingat på teknik som GSM, 3G, 4G, och 5G), enligt Strålsäkerhetsmyndigheten. Hela Sveriges urbana befolkning bestrålas varje dag, varje timme, varje sekund, med massa strålning. Hela tiden, dag som natt! Ojojoj, här strålas det friskt!!

Nu är det en sak vad Strålsäkerhetsmyndigheten anser sig veta, men det är en helt annan sak vad företagen som förvaltar denna teknologi har förmåga till, och flertalet är inte svenska. För Sveriges del har vi vår nationalklenod Ericsson som förvaltar teknologin. Men, problemet med teknologi är att, när den väl är publik, färdas den över landsgränser, så vi är inte ensamma. Och när andra har samma teknologi, ja, då blir det enkelt att skicka lite ovälkomna signaler i varandras nätverk, men det är en gammal diskussion vid det här laget som jag inte ämnar återbesöka. (Det är väldigt populärt att tala om “hybrid-krig”, “cyber-krig” och annat larv i dessa dagar, ungefär som den närbesläktade termen “handelskrig”, men detta är bara omskrivningar för att ingen riktigt vet vad de talar om. Krig är krig, med explosioner, död, blod, lidande, elände, ångest och ilska. Handel är handel, med förhandlingar om varor, leveranser, och betalningar i guld. Man behöver inte komplicera det.)

Låter man fantasin utforska dessa tekniska landvinningar är det enkelt att konstatera några enkla saker. Kroppen svarar på elektricitet och radiovågor, så en mobiltelefon som skickar radiovågor rakt igenom hjärnan varenda gång man lyfter luren skulle mycket väl kunna påverka både tankar och tal. Kraftfulla mobiltelefoner innehåller små processorer som arbetar med en klockfrekvens på över 4 gigahertz, vilket innebär att de är kapabla att göra fler än fyra miljarder svängningar per sekund (vilket också representerar antalet binära beräkningar per sekund som mobilens operativsystem gör, än hur litet). Det blir lätt att se hur ett datorprogram i mobiltelefonen skulle kunna anpassa beteende på elektromagnetiska radiovågor i realtid under ett samtal, i en slags loop. Användaren talar i sin telefon, och mobiltelefonen gör lite beräkningar för hur den lilla radiovågen, rätt in i hjärnan, skulle se ut. Användaren är naturligtvis helt ovarse detta (möjligen skulle processen avslöjas under exceptionella omständigheter). Om den elektromagnetiska strålningen dessutom prickar en viss del av hjärnan, och signalen är skapt för just den delen (kanske ett talcenter, eller ett center för logik, eller ett känslocenter) borde stor oreda kunna skapas. Den mänskliga hjärnan arbetar med såkallade alfa- och tetavågor, så någon kombination kan man nog lyckas få till (de enda vågorna jag arbetar med är de i snapsglaset... förlåt, sjön).

I detta exempel föreställer jag mig en telefon som befinner sig precis vid hjärntinningen då personen talar, men man kan tänka sig helt andra upplägg. Till exempel skulle fasta installationer i slutna rum – nu tänker jag faktiskt inte på psykiatrin, utan ett helt vanligt kontor – kunna skapa rejäl oreda. Installationen kan vara dold, eller mycket liten (kanske till och med tack vare nano-teknik) så att den i praktiken är omöjlig att upptäcka för oinbjudna. En redig person som går in i rummet skulle mycket väl kunna börja gråta, bli arg, tala rappakalja, tänka vansinniga saker, och vara helt oförmögen till rationell handling, men detta upplägg hade naturligtvis fallit på sin egen orimlighet: personen skulle bli sitt gamla jag när denne väl kommit ut ur rummet, fri från otillbörlig påverkan. Gränsdragningen mellan vad som är ens normala, respektive avvikande beteende, blir lättare att upptäcka ju större förändringen är, men en förändring bör äga rum. Allså, om man ser att någons beteende förändras plötsligt och kraftigt, då kan det vara en signal på att hjärnan är under påverkan av dessa elektromagnetiska alster. Något som jag har blivit uppmärksam på, i takt med att mina egna barn har vuxit upp med mobiltelefoner under åren, är om barnen gråter plötsligt och omotiverat. Små barn har uppenbarligen inte en chans att förstå detta, men hur gammal ska man vara för att komma till insikt om att ens tankar påverkas av dessa saker?

Där har vi ett hjälpmedel till vårt förfogande, och det är beteendeförändringen. Lyckligtvis är beteendeförändringar mätbara. Alla urbana svenskar, vars hjärnor bestrålas dag ut och dag in (rikligt med strålning ska det vara; ojojoj vad det kokas här), kan alltså mäta sina egna beteendeförändringar genom att föra dagbok. Man behöver inte ringa sin läkare online för att babbla om obskyra åkommor, utan det räcker med att föra dagbok på papper, i lugn och ro, när man sitter på en behaglig plats i trädgården eller parken. Dagboken avslöjar, dag för dag, hur saker och ting förändras, vad som är åtråvärt och vad som ska förkastas i beteendeväg (detta är vad bra forskare gör; dåliga forskare åker på konferenser utan något att säga, en kategori som jag själv tycker är förvånansvärt sympatisk, kanske för att det är den jag tillhör). Den kraftfullaste förändring som man kan ta till för en återgång till ett harmoniskt liv är alltså mycket enkel: stäng av mobilen, gå ut ur kontoret och träffa lite vänner. Avgifta kroppen från stadens strålning och premiera kärlek i livet!

På tal om avgiftning, skulle man vara oförsiktig vid analysen av beteendeförändringarna kan man landa i slutsatsen att det är inte kärlek som ska till (och elektromagnetisk strålning som ska ned), utan istället att man behöver lite externa “mediciner” (ungefär som kineserna tänkte med opium för hundra år sedan). Man kanske hamnar i ett livslångt beroende av lyckopiller? Mitt vetenskapliga råd till dessa människor är enkelt (jag är ju ändå doktor, och vi behöver inte märka ord): strunta i dessa “mediciner”. Var dig själv! Omfatta livet i sin helhet med alla dess känslor. Ring en gammal vän..öhh, förlåt. Skriv en dagbok! Ta en kopp kaffe med en gammal vän och känn hur fint solen lyser på ansiktet i höst!

Källa: smhi.se. En bild på vädret med ett budskap,
kanske för att man inte vet vad som ska göras på kontoret?
18 grader, som ska kännas som 18 grader.
SMHI, vad skulle det annars kännas som? 45 grader?
Gör om, gör rätt!