Den yttersta konspirationsteorin

När det är bra väder under semestern, då är svensk sommar fantastisk. En kopp kaffe i goda vänners lag, trevligt! Man snackar lite om vädret. Lite om fotboll. Semesterplaner. Och naturligtvis konspirationer! Konspirationer är lite tabu. Det ligger en paranoid dimma över hela ämnet, och olika teorier avlöser varandra om lott. När väl konspirationens slöja faller är alla lojaliteter blottade! I maktens korridorer är det konspirationen som frodas!

Fast inte i Sverige. I Sverige är det vid fikabordet, som alla vet, det är där man läser av den egentliga maktordningen. Förmiddagsfikan i synnerhet!

- “Så, då är klockan halv tio! Trevligt. Mattias, räck mig tallriken, så får du en rejäl bit!”

- “Här, Ulla! Hmm. Ser verkligen läckert ut! Tack så mycket, tack!! Hmm, vad gott!! Hmm.”

- “Varsågod Mattias! Duktig pojke! Lisa, vill du ha en bit? Du som är så ung och smal, behöver äta upp dig lite grann!” 

- “Tack Ulla! Oj, den var stor. Jag vet inte om jag orkar allt det här. Ett riktigt berg!”

- “Du behöver inte tacka mig, du kan ju äta jättemycket, du är så smal, så smal. Förresten, Mohammed, du ser alltid så ledsen ut sen skillsmässan. Va, är du inte ledsen? Jo, det är du. Du är ledsen. Här, ta en rejäl bit! Bamse-stor till dig! Duktig du är!”

- “Ulla, vad f-n, ska du alltid dra upp min skilsmässa? Det är ju tolv år sedan.” 

- “Jaja, ät nu! Smaklig spis.” 

- “Ursäkta, Ulla?”

- “Ja, Lisa?” 

- “Varför är det så mycket majonnäs på tårtan? Jag trodde att det var marräng eller vaniljkräm. Jag vill minnas att du sa jordgubbstårta på förra mötet.” 

- “Fick du inte e-mailet? Idag äter vi en rejäl smörgåstårta, för att fira att VM är över för Sverige. Majonnäs är väl gott, Lisa? Eller vad säger du Mattias?” 

- “Jag älskar majonnäs Ulla! Älskar det! Jag kan äta det rätt ur burken med sked! Det bästa jag vet!”

- “Utmärkt allihopa! När ni har ätit upp ska vi bestämma turordningen för städschemat nästa vecka. Lisa, du får toaletterna. Jag vet att du har haft dem nu i fyra veckor på raken, men nästa vecka kanske det blir bättre. Bra va? Mohammed, du får städa köket, det behöver du fortfarande lära dig, man som du är.” 

- “Ulla, vad f-n. Detta är diskriminering!” 

- “Mattias, du kan städa mitt kontor. Bra, va!” 

- “Tack Ulla. Tack. Jag älskar att städa kontor. Jag ÄLSKAR det!”

Konspirationer är fantasieggande! Den som jag tycker är mest lovande är den om rymdvarelserna, men det är svårt att göra framsteg i forskningen. Jag har inte nog med pengar för att resa till Area 51 i USA där de bor, och förlitar mig på mer kostnadseffektiva metoder i mina utforskningar som stöter på patrull ibland (grannen ringer alltid polisen när jag står i hans trädgård och signalerar morse på natten. Det är ju till rymdvarelserna jag signalerar, inte till hans fru!) Dessutom ges inte en Ding Ding värld ut längre, så jag har ingen tillförlitlig information på den fronten.

Ingen vet ju egentligen om de är sanna, eller vad det ytterst handlar om. Inte ens efter att slöjan faller vet man om konspirationen har nått sitt yttersta mål, eller om det finns en fortsättning. Jättekul! Inte ens i den amerikanska kongressen har man förstått riktigt vad som pågår och därför håller man en kongressutfrågning om konspirationerna, då den förra utfrågningen för en 50 år sedan inte gav några svar. (Gör om, gör rätt!) Tydligen finns det en riktig rykarkonspiration som handlar om MK-Ultra, vilket är ett hjärntvättsprogram. Jag vet inte riktigt. Ska man tro på det? Jag tycker ändå att jag har en fri vilja. (Oj, nu plingade mobilen, jag måste kolla sms:et. Oj, nu plingade Chap-tapp, jag måste se på filmen. Oj, nu spelade Spotify en rökarlåt och jag gjorde nästan i byxan). Fast den fria viljan syns väl ändå i hur vi människor beter oss? Gör den inte det? Vill vi hata, gör vi det. Vill vi älska, gör vi det. (Jag röstar på den senare, i synnerhet när andra älskar mig. Jag har inte riktigt råd att älska andra på grund av mina dyra vanor. Sötlakrits är för gott, men tyvärr blodtryckshöjande! “Smakar det, så kostar det”, svarade Leif Mannerström VVS:aren som rengjorde fettavskiljaren). Nej, det är roligt att läsa om konspirationer, men varför skulle man vilja konspirera mot någon?

En tänkbar anledning är att om man är chefen på restaurangen (eller VVS-firman, det är ingen större skillnad i ett industriellt samhälle), då blir det snabbt problem med fribajsare (Solsidan är en så j-a rolig serie. Felix Herngren är ju ett missförstått geni! Tennis är ju också genial, men vart tog de andra galningarna vägen? Pensionärerna skriver de roligaste manusen, de har ju alla erfarenheterna.) Fribajsare hittar på helt egna initiativ. De tror att de verkar inom en beslutsstruktur som på något sätt leder uppåt, när de i själva verket arbetar utanför alla sanktionerade beslutstrukturer. Ungefär som den där kökspraktikanten som hela tiden springer runt och sätter på spisplattor och stänger av fritöser i tid och otid för att han är hög som ett hus (Nu fattar jag varför colombianer är så jädrans sköna: “Chena mannen. Leget? Spela lite? La cocaracha, la cocaracha. Ba-da-ba-da-bam.” Inte alla, naturligtvis, man ska inte låta sina fördomar springa iväg med en.)

Ärligt talat tror jag inte att det funkar så bra i Sverige, att bajsa i det fria. Tänk om folk hade gjort det lite varstans? (När jag bodde i Paris för en herrans massa år sedan var det många som gjorde det i Marrais-kvarteren och beklagade sig över allt bajs. Hundarna beklagade sig, för de tyckte att det var befriande antar jag, om än något förnedrande när andra människor såg på. Men, som hund har man inte så mycket val.) Tänk om man hade konspirerat som fribajsare i vår huvudstad! Stockholmarna hade blivit tokiga, de bryr ju sig ändå om staden. Men de är upptagna med livet (som inte levs), tunnelbanan (som inte går), och vännerna (som aldrig träffas). De hade fått delegera jobbet till dalmasarna. Och när dalmasarna hade varit klara med fribajsarna hade “Stockholms blodbad” förmodligen fått skrivas om i historieböckerna till “Stockholms skrapsår.” Det hade sett ut som köttfärs, alltihopa. Tänk er “The Shining” av Kubrik, när blodet flyter utanför den där hiss-scenen, fast mer som pasta Bolognese (med riktigt mycket rödvin och en hel del tomatsås) på hela Sveagatan.

Nej, då är det bättre att följa hjärtat. Så får man se vart det tar en! Det blir så komplicerat om man hela tiden ska går runt och konspirera. Och så är det så skönt väder!

Källa: Fonus.se