Skratta av rätt anledning. Tack och adjö!

En del blev oroliga för mig när jag dels publicerade Den yttersta konspirationsteorin (här), men även en raljant bit om Massmediernas tre stadier (här). Till saken hör att olika individer läser in olika aspekter i de två artiklarna, och det är viktigt att förstå. Vi är inte alla lika, och vi behöver orden som instrument för att arbitrera våra meningsskiljaktigheter. Vi kan inte alltid tvinga varandra till underkastelse. Världen är för stor och komplex för det!

Det som fick mig att be om ursäkt för den raljanta artikeln var att någon individ – ej klargjort vem - beslutade sig för att skicka en radiosignal till min mobiltelefon som höjde uteffekten på mobilens radiosignal till den milda grad att jag fick en hjärndimma (söndagen 5 juli 11:45), med ett mycket specifikt meddelande. Jag har därför beslutat mig för att avsluta denna blog, och det kommer inte fler uppdateringar på ett tag. Denna blog är menad att ta upp ämnen som jag tycker är viktiga, och det går bra att återkoppla all möjlig kritik, så länge avsändaren är känd (förslagsvis i person på universitetet, eller via korrespondens).

Det går inte bra att attackera mig, varken fysiskt eller psykiskt, min familj, eller att försöka smutskasta mitt namn via såkallade ad-hominem-attacker, framförallt anonymt! Det är lågt beteende, och ohederligt. Man behöver inte läsa mina tankar som jag sätter på pränt, om man inte vill det eller kan hantera sitt humör när man gör det. Om man inte känner mig personligen, ja, då är det inte mitt problem i stunden, men detta går att ändra! Tala med Ekonomihögsskolan om det är något av extra vikt angående mina alster. Jag förstår att det ändå sker dylika saker i Sverige idag, och det gör mig sorgsen. Jag skäms över att vara svensk när detta är sättet som vi behandlar våra medmänniskor på! Salomon Schulman hade också skämts (som jag serverade kaffe åt i många år, som extrajobbande student i Lund)!

Som avslutande reflektion vill jag understryka att det finns många olika anledningar till att glädjas åt livet. Det kan finnas roliga skämt, underbara stunder med dem man älskar, och luriga vitsar. När man älskar någon känns detta fysiskt i magen och bröstet (en kvinna lärde mig det för många år sedan). Att älska en individ är inte en intellektuell exercis (eller lustfylld på ett nedrigt vis) för mig. Det är en själslig. Det känns i magen och kroppen. Likaså skrattet i goda vänners lag!

En kontrast, för dem som tycker om intellektuella exerciser, är att relatera denna aktivitet till kroppens olika energicentra (benämnt chakras i Hinduismen). Det hade kunnat bli en intressant diskussion, för när vi studerar historia, ekonomi och politik är de inte alltid vad de utger sig för att vara. Detta ämne kommer emellertid att dröja, och jag tackar alla vänner för allt stöd så länge.

Hejdå!