Rätt sida av historien?
I samband med Rysslands invasion av Ukraina (wikipedia.org) var det populärt att använda ett uttryck i nyhetsrapporteringen som hade en minst sagt ambivalent tolkning. Det var viktigt att “befinna sig på rätt sida av historien”, och uttrycket förekommer fortfarande i vissa sammanhang (omni.se). Därför är det så intressant att ta del av nyhetsrapporteringen kring APEC:s möte, som år 2026 ägde rum i Shenzhen, Kina. APEC är en akronym som står för ‘Asia-Pacific Economic Cooperation’, och är ett mellanstatligt samarbetsorgan, instiftat år 1989 i Singapore för att koordinera frågor som rör ekonomi och handel för 21 medlemsländer kring Stillahavs-området (wikipedia.org). Det äger rum årligen, och senast det uppmärksammades i svensk television var år 2023, när den före detta amerikanske presidenten Joe Biden agerade värd i San Francisco, USA. Detta år har nyhetsrapporteringen fokuserat på att den kinesiska, den ryska och den amerikanske presidenten har sammanstrålat i Shenzhen i ett trilateteralt möte (svt.se).
![]() |
| Källa: Rapport 2026-11-19 |
Nyhetsrapporteringen har inte införlivat aspekter som att USA:s finans- och utrikesministrar, entreprenören Elon Musk, den kanadensiske premiärministern Mark Carney, eller den mexikanska presidenten Claudia Sheinbaum, har deltagit på konferensen och givits möjligheter att diskutera handel och ekonomisk utveckling under bekväma förhållanden. Nyhetsrapporteringen har inte heller satt mötet i relation till de plötsliga och extremt utmanande förhållanden som USA upplever på ett inhemskt plan med början i förra veckan, där Microsoft råkade ut för ett globalt IT-avbrott (svt.se), som inträffade samtidigt som ett totalt sammanbrott för det nationella flygledningssystemet (svt.se), som inträffade samtidigt som ett haveri för den amerikanska avlyssningstjänsten NSA:s “hemliga” interna nätverk (texttv.nu). (Hur ett nätverk kan vara hemligt, samtidigt som svensk Text-TV rapporterar om dess tillstånd, är bortom mitt förstånd, men man kan lära sig något nytt varje dag; kanske att det finns flera sorters logik?) Faktum är att detta är ett mönster i den internationella politiken som vi har sett under flera år, och man behöver inte bli rädd för att det gör sig påmint än en gång. Det är ömsom morot, ömsom piska, i spelet stormakter emellan. Beroende på om betraktaren är varse händelserna eller ej, får uttolkningen av historien olika innebörd.
Om man följer rapporteringen från Shenzhen i dessa dagar noterar man att det förekommer en del hänvisningar till historien från olika parter. Till exempel tog den kinesiske presidenten tillfället i akt på det trilaterala mötet och anmärkte att än en gång sitter de tre makterna USA, Ryssland och Kina vid samma bord, något som de sist gjorde för 80 år sedan. Associationen till hur de Allierade besegrade Axelmakterna under andra världskriget är uppenbar, och de har skäl att hedra detta minne. Kina förlorade 35 miljoner människoliv under åren som de uthärdade den japanska ockupationen fram till andra världskrigets slut (Japan invaderade Manchuriet så tidigt som år 1931). Ryssland förlorade 27 miljoner människoliv (wikipedia.org).
Det finns äver röster som påpekar att en lämplig historisk referens för konferensen är Yalta år 1945 (wikipedia.org), där de segrande makterna beslutade sig för att, över huvudet på små länder, dela upp Europa i Öst och Väst när nazismen slutligen besegrades (theguardian.com). Människans historia är dock äldre. När USA och Kina träffades tidigare i våras, gjorde den kinesiske presidenten en anmärkning i sitt anförande att det var en utmaning för länderna att navigera Thukydides fälla, något som den svenska rapporteringen utelämnade (svt.se). Thukydidesfällan hänvisar till det peloponnesiska kriget i det antika Grekland, och hur hotet från en aspirerande makt kan få en befintlig stormakt att högmodigt inleda krig för att befästa sin ställning (wikipedia.org). Det var kanske därför som den amerikanske utrikesministern valde att förlägga ett historiskt tal till Aten, Grekland, i oktober tidigare i år där han talade om vikten av att Väst lär sig att slåss för sina värderingar och inte böja sig för omvärlden (state.gov). Att USA, ett land med en 250-årig historia, tar sig tolkningsföreträde och talar om hur Väst bör förhålla sig till sin mångtusenåriga historia med all sin komplexitet ger onekligen upphov till en del huvudbry om man inte sätter talet i en relevant politisk kontext.
Den utelämnade variabeln från mötet i Shenzhen som ger upphov till dessa uttalanden med historiska anknytningar är Ukraina, proxykriget där Väst möter Öst. Den som hade modet att tala om detta från Shenzhen, och faktiskt påtala sakförhållanden, var Elon Musk, något han gjorde i anslutning till en annan konferens, Dealbook i New York USA (Musk deltog på länk). Vid en förfrågan huruvida Elon Musk tog Rysslands handlingar i försvar påtalade Musk att Ryssland förvisso angrep Ukraina år 2022, men att USA faktiskt hjälpte till att störta en demokratiskt folkvald president i Ukraina år 2014, vilket i sig var en offensiv handling. Om man har överseende med en del maskinöversatt text kan man läsa ett referat av diskussionen på Samnytt, samt en del reaktioner på Musks uttalande (här).
Elon Musk hänvisade till den händelse som, i historien, är känd som Majdan-revolutionen (wikipedia.org). Majdan är namnet på torget som ligger i centrala Kiev, där “demonstranterna” samlades och beslutade sig för att inleda våldsam vandalism för att störta den ryssvänlige presidenten Janukovich. (Vi får väl hålla oss till den etablerade benämningen på dessa protestmakare som bränner byggnader i tid och otid, vare sig det är Ukraina eller Frankrike som de verkar i, för den goda tonens skull.) Det är lätt att romantisera dessa proteströrelser som folkdrivna uttryck för en önskan om demokrati, men de har inte alltför sällan inslag av främmande makts otillbörliga påverkan. Elon Musks erkännande om den roll USA historiskt har spelat i att anstifta kriget i Ukraina ändrar onekligen hur skuldbördan för den uppkomna situationen kan uttolkas.
![]() |
| Källa: Shutterstock.com. Enorm dokumenterad förödelse på Majdan. |
En fråga som jag brottas med är denna: ska vi vara nöjda med att en individ, som exempelvis Elon Musk, plötsligt erkänner en sida av historien som inte tidigare har erkänts i den offentliga debatten, för att därefter sluta oss till att det är denna version av historien som gäller? Jag kommer ihåg mig ha läst en del nyheter kring denna period, och såg ett nyhetsklipp eller två, om hur helt vanliga människor, en rysk minoritet i ukrainska Odessa, gav sig ut för att protestera i anslutning till Majdan-revolutionen (ohchr.org). I alla fall, det som verkligen chockade mig var att dessa civila demonstranter låstes in i en offentlig byggnad, som andra demonstranter därefter eldade upp. Man satte helt enkelt eld på huset efter att människorna låsts in, och brände dem levande. Det var inte en film eller en uppdiktad händelse, utan kommenterades av olika aktörer och politiker i anslutning till att det skedde. Det var en mycket mörk sida av människans natur som gavs fritt utrymme, men händelsen figurerar inte idag i den mediala diskussionen. Vad blir de långsiktiga implikationerna av att historien omdefinieras med jämna mellanrum utifrån de politiska preferenser som tillåts råda i stunden?
Går det att skriva en historieskildring som inte förnärmar någon part? En historiker som rönte stora framgångar när han var som mest aktiv är David Irving (wikipedia.org), vars böcker om andra världskriget var relativt väl underbyggda med arkivdata. Han var hyllad av sin samtid och rönte ekonomiska framgångar när hans böcker såldes i stora upplagor. Tar man del av Irvings publika intervjuer är det ingen hemlighet att karln var stridbar. Han fick många gånger tillgång till sekundärdata som avslöjade motiven bakom politiska beslut, och tog sig friheten att offentligt diskutera moraliska aspekter av denna. Irving är idag klassad som en Förintelseförnekare, och man kan fråga sig vad som hände på vägen. Det hävdas att “segraren skriver historien”, men under vilken tidsrymd skrivs denna? Personifierar David Irving, eller Elon Musk för den delen, en segrare i stunden, eller en person som tvingas till segrarens sida?
Det andra världskriget hade långtgående ekonomiska motiv, som likt idag, inte alls diskuteras i öppen dager när det mänskliga lidandet kommer på tal. James Stewart Martin författade ‘All Honorable Men’ (goodreads.com) i vilken han redogjorde för hur den ekonomiska apparaten var beskaffad som finansierade Hitlers uppgång. Även i detta fall var författaren på plats i Tyskland, där han i egenskap av en amerikansk tjänsteman fick samla in ekonomiska bevis om den militära upprustningen, efter att Nazityskland fallit. Bland annat dokumenterades att Hitlers krigsmakt försågs med stora inköpskontrakt av aluminium från USA, något som möjliggjorde upprustningen av det tyska flygvapnet. Den iögonfallande aspekten var att dessa kontrakt var flerfalt större än de kontrakt som den allierade sidan lyckades upphandla, fastän företagen som försåg Hitlers regim med insatsvarorna var baserade i allierade länder. Det bör noteras att upprustningen av den tyska militären som Martin dokumenterade, förbjuden enligt Versaille-freden från första världskriget, ägde rum efter att Hitler tillträdde som tysk kansler i januari år 1933, varpå det globala judiska samfundet och nazisterna offentligt inledde ömsesidiga handelsbojkotter under våren. På vilken sida av historien hör en sådan betraktelse hemma?
Det som under en period kan te sig utgöra sund ekonomisk politik kan i nästkommande period visa sig vara en felbedömning, åtminstone att döma av ABB:s erfarenhet. Innan det Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget, eller kort och gott ASEA, hemmahörande i Västerås, gick samman med det schweiziska Brown Boveri & Cie och blev känt som ABB, använde de en swastika som logotyp fram till år 1933, samma år som Hitler tillträdde makten i Tyskland (wikipedia). Ledningen ansåg det olämpligt att företaget associerades med Hitlers rörelse, och onekligen lär ett visst externt tryck ha utövats på bolaget. Swastikan är emellertid en symbol med långt äldre anor än nationalsocialismen. En tolkning kan hämtas från Taoismen, där de fyra svängda armarna i swastikan representerar Karlavagnens fyra olika lägen på himlavalvet under de fyra årstiderna (wikipedia.org). Centrum på swastikan kan uttolkas som polstjärnan. Kan en sådan aspekt av historien införlivas på någondera sida?
För deltagarna i Shenzhen är det naturligt att Ukraina inte förekommer på dagordningen, för det utgör inte anledningen till att de har samlats när de talar om handel och framtiden i sin del av världen. Det innebär inte att de väljer en sida av historien framför en annan. Människan har förmågan att projicera sin framtid, genom drömmar och handlingar. Beroende på om betraktaren är varse händelserna eller ej, kan uttolkningen av historiska skeenden förmedla olika innebörd. Det kan vara värt att lägga på minnet när man fokuserar på att bygga en bättre framtid, så att man inte upprepar historiska misstag. Det är ju mänskligt att fela, och ju kortare tid man gör det, desto bättre.







Kommentarer
Skicka en kommentar