Då var det dags igen: Riskbanken pluddrar vidare!

För Er som har ett intresse i monetär ekonomi, kan jag upplysa Er om att facktidningen Ekonomisk Debatt har släppt en ny artikel, där Riskbanken än en gång pluddrar om hur bra den är. (Pludder är ett nytt svenskt ord: det är en sammansättning av pladdra och sluddra, med innebörden otydligt tomt prat). Man kan läsa den i sin helhet, men då kastar man bort dyrbar tid som bättre hade kunnat tillbringats på toaletten, eller med att rensa avloppet (i sitt eget hus, eller någon annans, det spelar inte så stor roll). Artikeln, Riksbankens okonventionella penningpolitik 2015–19 – en god affär för svenska statskassan, av Jesper Lindé, Stefan Laséen återfinns här.

Än en gång finner vi en röst i natten som tar till orda för att rädda det klena anseende som någon vilsen skäl i etern fortfarande vill tillskriva denna extremt riskbenägna institution. Naturligtvis tänker jag på de ca 635 miljarder kronor av obligationer som Riksbanken köpte under åren 2015-2019, som torpederade statskassan med 43,7 miljarder kronor. (Mer specifikt bestod köpen av 400 miljarder i säkerställda obligationer, 120 miljarder i kommunobligationer, 90 miljarder i statsobligationer, och 25 miljarder i statsskuldväxlar.) Kanske ville författarna inte skriva ut siffran, just för att den representerar en värdeöverföring från det allmänna, till privata särintressen, som är så oerhört stor (i synnerhet för säkerställda obligationer)? Istället använder man en siffra för att relativisera och normalisera denna värdeöverföring i termer av andel av BNP, som då blir ett avsevärt lägre belopp. (Detta är inte ju inte den ödmjuka inställningen som vetenskapen vilar på, eller hur killar, utan snarare politisk manövrering för att främja sin egen position? Det är lugnt, Ni är inte ensamma!) Beloppen som Riksbanken i själva verket förlorade lär inte publiceras någonsin. Via någon obskyr tankevurpa landar författarna i att, om man observerar den kontrafaktiska verkligheten (dvs, den verklighet som aldrig observeras), så tjänade staten på dessa köp, och förlusterna som uppstod i statsbudgeten på grund av detta var i själva verket vinster! Problemet löst, alla nöjda. Eller, är det verkligen det?

Man behöver inte måla fan på väggen. Istället kan man ta del av vad Mervyn King, den före detta direktören för Bank of England har sagt, nu när han inte längre är bunden av sin skyldighet att värna sin forne arbetsgivare. Han konstaterar, rätt och slätt, att den engelska centralbanken gjorde ett stort fel, som resulterade i att inflationen blev större än nödvändigt (newstatesman.com). Riksbanken gjorde dessa köp i maskopi med en rad andra banker, och resultaten blev precis lika dåliga för allihopa. Att göra avbön är kanske något att fundera på? King utvärderade faktiskt Riksbanken 2016 och hade sina reservationer redan då om hur banken sköttes (riksbank.se).

Jag har förslag på ett experiment som författarna kan göra, för att undanröja de tvivel som uppstår när kontrafaktiska experiment kommer på tal ! De kan bjuda in SVT, och promenera ned till handlarrummet med hela riskbanksledningen, där Riskbanksdirektören ges möjlighet att högtidligen förkunna det stundande experimentet. Därefter provar den operativa handlaren att sälja 500 miljarder av obligationer till villiga köpare, och så filmar SVT hela cirkusen! Så kan vi se hur små förlusterna blir när dessa instrument väl är sålda, och hur mycket staten tjänar på det? Det blir väl bra? Jag tror att det hade gått till så här:

- “Goddag, och välkomna till dagens demonstration, som äger rum här på Riksbanken i realtid.”

- [Obekväm tystnad]

- “Eh.. ja. Efter anseenlig debatt om Riskbankens.. förlåt, Riksbankens förtroende i allmänhetens ögon har vi beslutat oss för att visa hur dessa marknadsoperationer går till. Vi har bjudit in SVT för att dokumentera förfarandet. Nu ger jag ordet till avdelningschefen för penningpolitik... själv måste jag avvika på grund av en konflikt i kalendern.”

- “Tack, ja, då sätter vi igång. Experimentet är mycket enkelt. Vi ska idag sälja obligationer till ett värde av 500 miljarder kronor, alltså en halv biljon svenska kronor, eller motsvarande ca 40% av statbudgetens inkomster. Vanligen är det Riksgälden som ansvarar för handeln, men idag ska vi alltså göra det. Detta gör vi för att visa på hur utmärkt de svenska kapitalmarknaderna fungerar, och på hur lätt det är för Riksbanken att finansiera sig, tack vare sitt goda renommé och utmärkta styrramverk. Vår operative handlare, Bengt Fjärtensköld, ska genomföra handeln. Bengt, varsågod, exekvera handel!”

- “Okej. Ska jag sätta igång nu?”

- “Bengt, absolut. Exekvera handel!”

- “Är du säker?”

- “EXEKVERA. Handel. Nu. Tack.”

- “Jaja, då lägger jag in det första budet. Du bad om det...”

- [Obekväm tystnad.]

- “Nå, Bengt, har vi en uppdatering av läget?”

- “Inte så mycket. Jag har en del potentiella motparter som undrar om mina bud är på riktigt, eller om vi har IT -problem.”

- “Bengt, detta är en skarp manöver. Riksbankens IT-system håller världsklass, och cybersäkerheten likaså.”

- “Okej. Jaja, ingen vill buda på 500 miljarder på ett bräde, så jag får dela upp posten.”

- “Bengt. Fortsätt exekvera.”

- “Vi har någon fond här i Hongkong. De ger ett skambud. Kommer in något till från Dubai...Schweitz trillade in, ännu ett skambud. Asså, jag vet inte... det ser inte bra ut.”

- “Ursäkta, vi på SVT fick precis rapporter från AP att den svenska staten har problem med att finansiera sig och kan gå in i en systemkris inom snar framtid. Hur ställer sig Riksbanken till det?”

- “Förlåt? Vem? Systemkris?”

- “Ja, alltså, SVT har noterat att även Reuters nu hävdar att den svenska staten inte kan finansiera sig. Hur ställer sig Riksbanken till det?”

- “Chefen!! Nu klipper de mina bud, men vi har en del kvar. Jag har sålt 170 miljarder, och räntan blir... får se, hur fanken fungerar den här Excelsnurran?? Jo, så var det, A7 sen H18... Sådärja! 45%. Det blev räntan implicit. Det blir nog bättre när USA öppnar marknaderna.”

- “VAA???”

- “Ursäkta, SVT undrar om Riksbanken har någon kommentar om AP och Reuters påståenden?”

- “Chefen, jag får frågor om Force-Majeure klausuler i ramavtalen med penningmotparterna, men det har vi väl inga?”

- “45 PROCENT!!! BENGT, VAD I HELVETE SÄGER DU??”

- “Ja, men, det gick inte att sälja till ett högre pris. Vi gör ju aldrig detta. Vi köper ju bara. Ingen ville köpa av mig om jag inte rabatterade. De trodde först att landet befann sig i en statskupp innan de slog på TV:n.”

- “45 J-A PROCENT!!! HUR FAN SKA JAG BETALA MINA RÄNTOR?? VI MÅSTE FLYTTA!!! EVA KOMMER ATT DÖDA MIG!”

- “Chefen, ursäkta men jag är rätt säker på att vi har större problem än vad din fru säger när du kommer hem, just nu i alla fall.”

- “Ursäkta, vill Riksbanken..”

- “HÅLL KÄFTEN!! SER NI INTE ATT VI HAR EN SYSTEMKRIS!!!”

- “...jo, någon har en systemkris...”

- “BENGT! BENGAN!!! VAD ÄR RÄNTAN?”

- “Ja, det har kommit in fler nu som klipper buden. Vi har sålt ytterligare 200 miljarder...och räntan är nu...vänta....68%”.

- “68 FACKING PROCENT?!?!”

- “Ja. Eller, nä. 168%. Förlåt, jag såg fel. Saknade en etta i början. 168% ska det vara. 168.”

- “168 PROCENT? 168 PROCENT????

- “Jepp. Chefen, det är ju bättre än 500%. Det var ju var vad Bengt Dennis fick förra gången vi skulle bevisa vad vi kunde. Jag tycker att det går ganska bra!”

- “Ursäkta, SVT har fått in rapporter om att närliggande ekonomier, bland annat England och Frankrike, har drabbats av systemkrisen i Sverige, med avsevärt högre räntor på statsobligationerna. Har Riksbanken någon kommentar?”

- “AHHHHHH!!! FAN. FAN. FAN. FAN. FAN. HELVETE. SATAN. FAN. FAN.”

- “Ursäkta, SVT undrar om Bengt Fjärtensköld vill kommentera?”

- “Öhh, ja. Nu när chefen sprang hem tror jag att vi kan konkludera att han behöver tala med sin fru.”

Ungefär så.

Oavsett, Riskbanken bör förlora sitt lagstadgade oberoende och införlivas som ett affärsverk under Finansdepartementet. Så behöver de inte låtsas längre, att de faktiskt vet vad de gör. Det kommer att göra susen för Sverige.