Engelska titlar i svenska organisationer? Hmm…

Jag hade ett intressant möte med en rekryterare (i brist på en bättre benämning) i veckan. Det kan verkligen inte vara lätt att bedöma en människas kvaliteter idag, i synnerhet inte över nätet. Jobbet som en rekryterare förväntas utföra är oerhört komplext, av den enkla anledningen att människan är komplex. Man måste ha mycket erfarenhet för att bedöma människor, och inte ens det är en garant för att rekryteringen blir bra i slutändan. (Är det därför man i regel rekyterar ur sina egna nätverk, måntro?)

Kommunikationen underlättas inte heller av att vi har anammat ovanan av att använda engelska i tid och otid (vilket jag skrivit tidigare om här). En uppsjö av titlar har seglat upp på sistone för att beskriva de professionella roller som hanterar kontakten mellan anställda och arbetsgivare. Förr i tiden hanterades rekrytering direkt av chefen, men det var brukligt då chefer i regel hade ett arbete med ett konkret ansvarsområde för en konkret syssla som resulterade i en konkret produkt; till exempel, en gjuteriansvarig platschef med fem personer som arbetade i skift. Platschefen kunde bedöma om en lärling var bildbar och lämpad för arbetsuppgiften, på plats med hjälp av arbetsprover, utan assistans från obehöriga byråkrater. Om lärlingen platsade i laget, då var saken biff! Det var tider det!

Idag finns det mycket lull-lull kring hela rekryteringsprocessen och personalbiten. Företag, myndigheter och organisationer har blivit alltmer byråkratiserade, och likaså förhållandet mellan anställd och arbetsgivare. Personaladministration betecknas numera av en rad anglicismer, där den mest använda förmodligen är relaterad till Human Resource, eller kort och gott HR. Det är i princip en person — såvitt jag har förstått — vars uppgift består i att: i) kontera löner, och ii) agera vittne ifall två individer träter på arbetsplatsen, för att därefter intyga att chefen hade rätt (undantaget det sällsynta fallet då chefen visar sig vara en seriemördare). Titeln i sig är något av ett påhitt, och i praktiken oanvändbar. Den måste ge upphov till hur mycket missförstånd som helst! Vem vill egentligen introducera sig med följande isbrytare på ett cocktailparty: “Hej, jag arbetar med mänskliga resurser! Jaha?!? Nej, nej, inte en begravningsentreprenör, utan med levande människor!! Jo, en dödgrävare kommer förvisso i kontakt med anhöriga antar jag, men jag är personalare på Ericsson! Nuförtiden är det nästan samma sak, antar jag.”

Head Hunter är en annan intressant titel — komiskt missvisande förvisso, då ingen förväntar sig att bli av med huvudet efter en initial kontakt — som har blivit populär under de senaste decennierna. Denna roll har ett specifikt syfte, nämligen att låta vilken pajas som helst göra så kallade oanmälda samtal till personer av intresse (absolut inte för att idka industrispionage). Likt en aborigin som hänger sig åt kannibalism uppbär en huvudjägare en diskutabel belöning för att tillsätta vakanta poster med individer som redan är anställda hos andra firmor. Även i detta fall undrar jag vem som egentligen hade velat introducera sig med följande fras på en branschmässa: “Hej, jag är en huvudjägare! Öhh, vänta, gå inte…”

Källa: Quandrant.org 

Den mest iögonfallande titeln, och förmodligen mest intetsägande, måste ändå vara People Director. Om du, mot förmodan, är en direktör över människor, utan närmare beskrivning på vad dina egentliga arbetsuppgifter består av, då är det med all säkerhet en indikation på att ingen bryr sig om vad du gör på din arbetsplats. Du är helt fri att göra och säga vad du vill, för dina ord är förmodligen inte av någon större vikt. Lämpligen introducerar du dig med följande fras på allmän plats av valfri lokalitet: “Hej, jag är en människodirektör! Hallå?? Jag är en direktör, över människor!!! Ah, där är du! Jo, alltså, när jag var liten, som du är nu, då var jag ämnad till något stort, det sa min mamma till mig, och må du tro att bla bla bla bla…”

Nej, det är nog bättre att falla tillbaka på det mer konservativa epitetet Personaladministratör, så slipper vi alla missförstånd.