Charlie Munger, 1924–2023

Charlie Munger, parhäst till Warren Buffet, en av världens rikaste män, har gått bort. Vitsorden haglar över denna sympatiska och intelligenta ledamot i Berkshire Hathaway, som blev beryktad för sitt omdöme att kunna sia om framtiden och identifiera vinnande aktier. Det är svårt att tala endast om Munger, då de i princip alltid arbetade tillsammans.

Hur gick de egentligen till väga för att bli multimiljardärer? Man kan läsa Berkshires årsrapporter samt Buffets årliga brev till investerare i investmentbolaget för en handgriplig manual till hur de tog sig an uppgiften. En av de mer underrapporterade aspekterna av Munger och Buffets liv är att de gjorde inte särskilt mycket, utan satt mest och läste andra bolags årsrapporter ute på vischan, ungefär som den svenske aktiestinsen Lennart Isrealsson (som bodde i en högst modest lägenhet, inte alltför högt i tak, någonstans i djupaste skogarna i Småland, under större delen av sitt liv). 

En bild på vischan!

Omaha är en relativt liten stad i delstaten Nebraska, med nästan en halv miljon invånare, något större än Malmö (och lika åtråvärt att besöka). Om kan kondensera deras investeringsfilosofi till några enkla punkter skulle det förmodligen vara de följande fem:

1. Köp aktier med reala värden och sunda affärsmodeller (skogsverk, betongfabriker, livsmedelsproducenter, oljebolag, infrastruktur, osv.). Nyckeln till att identifiera dem är att de bör ha ett postitivt fritt kassaflöde (Investopedia) efter capex under minst 10 år.
2. Köp dessa när de är ovanligt billiga, på grund av yttre omständigheter, så som finansiella kriser eller krig (ungefär som Baron Rothschild, vars investeringsmantra tydligen löd “the time to buy is when there’s blood on the streets.” (Forbes) Det innebär att man köper dessa när rabatten i förhållande till bolagets värde är högt (Margin of Safety), enligt Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor (som finns i pdf här: archive.org)
3. Sälj aldrig, och undvik följaktligen skatteffekter som driver “likviditetshändelser”, vilka tvingar dig som investerare att omsätta värdepappersinnehav på marknaden och förlora pengar på grund av “round turn spreads.”
4. Om möjligt, låna gärna pengar till en billig ränta. Berkshire blev berömda för att ha identifierat försäkringsbolag, som utgjorde exemplariska uppköpskandidater då de satt på en förhållandevis stor räntefri kassa tack vare alla premier, inbetalda av försäkringstagarna (GEICO är väl bolaget som gjorde deras namn, om jag inte missminner mig).
5. Sitt still i båten. 

Sådär, detta är receptet. Av dessa punkter är det onekligen nummer fem som är svårast att implementera. Hur gör man för att inte spendera pengar på roliga saker? Munger och Buffet löste det briljant, genom att bosätta sig i en kysk håla med ett kulturellt utbud bestående av korvätartävlingar och bridge-spel (varav det sistnämnda föll dem i smaken). 

Buffet och Munger gjorde även en del kontroversiella saker under sina karriärer, som ingen talar om idag. En av dessa är att Buffets pappa, Howard Buffet, var en kongressledamot, som argumenterade för att staten alltid borde agera för att maximera medborgarnas frihet, därigenom via uppräthållandet av såkallade “ärliga pengar”, vilket är en pseudonym för en svårmanipulerbar guldmyntfot. Buffet bröt med detta arv, och gick publikt emot sin far, vilket han gör än i dessa dagar. Han tycker inte att guld är en bra investering, helt enkelt! 

Så har det inte alltid varit för Berkshire. Under 1998 blev Berkshire påkomna med att vara stora investerare i råvaror, närmare bestämt silver, vilket fick den amerikanska finansinspektionen att höja på ögonbrynen. Silver är, som alla i industrin vet, mindre ädelt än guld och således mindre åtråvärt, men korrelerar hyfsat väl med guld vid prisförändringar och erbjuder en större utväxling på investerat kapital. Detta blev inte bra, och därefter lämnade Berkshire den branschen. Guldet är, och förblir, "kungarnas valuta" (Norm Franz), och möjligen blev Buffet och Munger något mjäka av att ha konfronterat finanskungar i den finansiella maktens korridorer.

I alla fall, Munger har berikat världen med sina infall, och för det bör vi vara tacksamma.