Hur dålig är svensk media?

Ens uppfattning av världen beror dels på de erfarenheter man haft, och insikter som kommit av dem, samt dels på den information som man löpande konsumerar. För en yngre generation är sociala medier naturligtvis relativt viktigare än för en äldre generation, och begreppet media (i betydelsen av massmedier) är den kommunikationsform som folk i allmänhet förlitar sig på för att förstå sin omvärld, framförallt i vardagsfrågor. Media formar uppfattningen för allmänheten av hur det står till med landet, och sedan går röstberättigade medborgare och röstar, många gånger baserat på vad som stått i media. Därefter tar folkvalda vid, och effektuerar politik, utifrån vad som rapporteras i media. Alltså, det är motiverat att ställa frågan har vi media som tjänar landet väl, eller är den rätt och slätt dålig?

Media är kontroversiellt. Idag går det knappt att läsa något utan att en intresseorganisation ropar “fake news”, vilket på svenska skulle översättas med “falska nyheter”. Jag trodde att nyheter i all sin enkelhet var en partsinlaga, för det är väldigt svårt att skilja på ett subjekt och detta subjekts uppfattning av en objektiv verklighet, och därmed alltid innehållandes någon grad av falskhet. Länge tyckte jag att media bidrog till upplysning, men jag har helt enkelt förkastat den idéen och slutit mig till den gamla hederliga devisen att man ska “inte se för mycket på dumburken”. Mark Twain lär ha myntat följande finurliga uttryck (och jag bifaller): “If you don’t read the newspaper, your are uninformed. If you read the news paper, you are misinformed.”

Därför ska jag ta mig an den monumentala uppgiften av att rangordna svenska medier, ur ett globalt perspektiv. Detta är inte en vetenskaplig studie, utan ett litet urval av medier rangordnas utifrån Platons talesätt att stora intellekt diskuterar idéer, medelmåttiga intellekt diskuterar händelser, klena intellekt diskuterar människor. (Tips: om du inte vet vem som har sagt eller gjort något, hänvisa till Platon, i Alfred North Whiteheads anda.) Alltså, nedan följer en informell, och inte alltför rigorös, recension av hur några etablerade mediekanaler presenterar sig vid en första anblick, med tillhörande kommentarer. Notera att denna jämförelse baseras på ett urval av nyhetsurklipp lördagen den 25 november. Paradoxalt nog sker denna recension i den lägsta av Whiteheads ansatser, då den diskuterar tidningar (till skillnad från händelser eller idéer). Den som är fri från skuld får väl kasta den första stenen göra det första testet.

Testet har gått till som så att jag söker upp hemsidan, varpå jag scrollar ned till första bästa nyhet. I de svenska fallen är det förvånansvärt ofta som man möts av någon reklamsida, innan nyheterna blir tillgängliga lite längre ned på sidan. Ett klipp (skärmdump) är återgiven nedan, som underlag för diskussion.

SVENSKA MEDIER

Först ut är Aftonbladet. Det ser relativt ordinärt ut vid en första anblick, med ungefär en tredjedel av sidan täckt av reklam. Två nyheter sticker ut, där den ena är direkt banal (någon stackare har sett något i en snödriva och ringt polisen, och Aftonbladet, i brist på bättre omdöme, tyckte att detta utgör nyheter). Enkelt uttryck är detta den lägsta formen av media, av klenast möjliga intellekt, enligt tidigare deklarerade rangordningskriterier. Detta kan alla, på hela jorden, klara sig utan!

Dagens nyheter är en svensk trotjänare, och snäppet upp från det absoluta bottenskrapet. Här har vi en prydlig sida, där reklamen har reducerats till att täcka 25% av ytan på sidan. Det är dock skralt i termer av nyheter, trots att tidningen har en hyfsat stor redaktionell kapacitet. Man har helt enkelt struntat i dem,  och bett en journalist att skriva en krönika (varför rapportera nyheter, när man faktiskt kan generera dem själv? Egentligen ganska smart!) Intellektuellt ligger nivån fortfarande på personer, och måhända aspirerar den på händelser! Alltså, mediokert, inte urusult.

Expo är någon slags vänsterorienterad tidning/tankesmedja, som ligger i krig med högern, för att högern ligger i krig med vänstern. Så långt allt gott, men här stöter vi på patrull direkt. De har en relativt begränsad kapacitet, då de har reducerat nyheten till en (1) styck, med någon lirare som varken har orkat raka sig eller ta på sig en kavaj för dagen, för att representera sin tidning. Det som serveras är egentligen inte heller en nyhet, då, än en gång, det är en journalist som helt enkelt skriver om vad han har på hjärtat. Intellektuellt lägger man sig på en ambitiös nivå dock, i och med att man vill diskutera två antagonistiska idéer. Spännande, men når inte hela vägen utan tar stopp precis under knäleden!

Expressen hymlar inte om vad man sysslar med. Här är det rätt ned i den intellektuella smörjan, där någon slags kontrovers mellan politiker ska återges, där rubriken direkt visar att man inte har förstått essensen av vad en nyhet är. Att inte riva gudstjänstlokaler är ingen nyhet, för detta gör ingen i Sverige, och det har i princip inte gjorts sedan Gustav Wasa konfiskerade kyrkans egendom under reformationen. Alltså, inte lika fantasifullt som att hitta på egna nyheter, men fortfarande inte en nyhet. Ej att förglömma, reklamen upptar cirka en kvart av sidan. Jo, bortom politiken har man också valt att aspirera på deckar-  eller skräckgenren i ett litet urklipp. Alltså, glöm denna tidning!

När Nyheter idag gjorde entré blev det liv i luckan, för detta är en av de beryktade alternativa medier vi har i Sverige (som hämtar sina nyheter från Flashback.org, precis som de etablerade gör, men som ingen skulle någonsin erkänna). Denna tidning är inte omtyckt av ordinarie media. Här är ambitionsnivån marginellt högre, då man gjort sig av med reklamen (eller i varje fall inte har den på full display). Den intellektuella nivån är fortfarande medelmåttig att döma av innehållet, men marginellt bättre då de faktiskt återger en nyhet (till skillnad från en egenförfattad krönika).

Sydsvenskan är en tidning som publiceras i Skåne, och som jag har inkluderat för att den läser jag själv på helgen. Detta är en rejäl tidning, där man anser att det finns ingen skam i att blanda nyheter om kakrecept, bokrecensioner och utrikespolitik (även om rapporteringen om utrikespolitiken stundtals verkar ha återgivits av en matskribent). Ambitionen är inte genomlåg på Whiteheads skala, då man talar om någon slags händelse i framtiden på förstasidan, även om man inte behärskar det svenska språket fullt ut (gated communities på engelska översätts med inhägnade samhällen på svenska). Därefter blev det för mycket intellektuell ansträngning, så man valde helt enkelt att återge platsen med en bild på en ändamålsenlig åker (som kan vara en åker var som helst i norra hemisfären), och, gud förbjude, inte någon positionsangivelse på en karta eller en bild på ett samhälle. Man kan nästan få intrycket att samhället ska se ut som en åker, enligt Sydsvenskan, men så dumt lär det väl ändå inte bli?

Scrollar man vidare ser man emellertid snabbt att journalisterna håller en inte alltför hög klass. Tydligen har någon anställd missuppfattat vad som ägde rum vid Malmö tingsrätt häromdagen, då lilla Sverige med all sannolikhet inte har kapacitet att ställa Putin inför rätta. Jaja, önsketänkande är förståeligt, för det gör min dotter hela tiden (hon är 8 år och vill ha en hund). Alltså, en sprudlande ambition som, tyvärr, inte räcker hela vägen!

SVT är statens egen mediaorganisation, och således den som har absolut högst kapacitet till omvärldsbevakning. På Text-TV sysslar man emellertid inte med tramsiga bilder! Torrt och sakligt ska det vara. Det är genomgående händelser som rapporteras, med inslag av personangrepp, samt väder! Detta är väl det närmaste en korrekt och medioker återgivelse av nyheter man kan göra på en webbsida, och det ligger väl ingen skam i det!

Svenska dagbladet är en anrik tidning, som har fallit för frestelsen att helt enkelt ersätta nyheter med egenförfattade analyser av mediokra krönikörer. För att inte förbruka läsarnas samtliga hjärnceller väljer man att införliva en stor bild på en politiker, då text tvingar människor till att läsa och detta står i strid med att premiera illitterata konsumenter. I övrigt gör man reklam för alkohol på en dryg fjärdedel av hemsidan. Inte imponerande!

Sist, men inte minst, i denna rangordning har vi Samnytt, en fascistisk och nazistisk tidning (om man frågar Expo), samt en behövlig och nykter, frisk fläkt (om man frågar redaktionen själva)! De gör ogenerad reklam för sig själva då "själv är bäste dräng", men i övrigt lyfter inte den intellektuella nivån över de andra rangordnade medierna.

Summa summarum, svenska media är så dålig att den verkar bestå av en person som skriver om samma ämne i alla kanaler! Denna prestation är implicit ett argument för att Sverige skulle kunna avskaffa Tryckfrihetsförordningen, om det inte vore för att medierna redan har gjort sig irrelevanta, på eget grepp. Undantaget är SVT och möjligen Sydsvenskan (jag är ju partisk, men å andra sidan gör jag ingen hemlighet av det). 

UTLÄNDSKA MEDIER

Var skulle ribban kunna ligga för Sverige, om vi nu tillåter oss att lyfta blicken och fundera ett slag på vad som pågår runt om i världen? Detta är en svår fråga, men låt oss göra ett försök.

Al-Jazeera är en medieorganisation som ligger i Qatar, och är motsvarigheten till SVT, fast för hela Mellanöstern. På förstasidan ser vi att de rapporterar om den stora krisen i Gaza, där Israel kämpar mot Hamas och allt relaterat. Detta är någon slags hybrid av traditionell tidning med artiklar, och nyhetskanal, i ett!

Scrollar man vidare syns nyheter som inte ryggar för den osminkade verkligheten. Precis som SVT ligger nivån på personer och händelser, med ömsom sorgliga och glädjande nyhetsinslag om människors vardag.

Kina är ett land med en ledare, som ligger på andra sidan jordklotet och har 1,4 miljarder invånare där mer än 90% tillhör samma ras (de är Han-kineser; alltså, inte hanar av manligt kön, utan en homogen ras utan inslag av afrikaner, araber, sydamerikaner, osv. För att få barn behöver vi fortfarande en man och en kvinna som gör ni-vet-vad, ti-hi, men en dag i framtiden, då kan hela världen bestå av ett enda kön, och det könet kan vara HBTQIZ++. Jippii!) China Daily är en engelskspråkig statsfinansierad tidning (precis som allt annat i Kina) och genast ser man att ambitionen är hög. Diskussioner om globala händelser och idéer (kan du se vilka?) i ett städat välavvägt format. Detta får Sverige absolut inte ta efter, för det är kinesiskt! (Låter det rasistiskt? Jag hoppas inte det, för jag är absolut ingen rasist, MEN det är ju ändå så att, om man betänker historien, och mänskliga rättigheter, och allt vad det innebär, för det är ju ändå så att det är viktigt, utan att det ska försummas, så tycker jag att vi borde ha i åtanke bla bla bla blabla blablablabla blabla blabla ..... blabla.... bla .......).

Om vi vänder blicken mot andra sidan Atlanten, mot the New York Times, ser vi, än en gång, en städad tidning med fokus på globala händelser, samt någon trivial presentguide (är detta reklam?). Kanske är en artikel i själva verket en krönika, den som orkar läsa får se! Vi rör oss inte i det absolut lägsta skicket, dock.

Russia Today är den ryska motsvarigheten till SVT, eller China Daily, och faktiskt så kontroversiell att EU-politiker vill inte att medborgarna ska ha fri access till denna. I Sverige, som universitetsstudent, går det att läsa den, men i övrigt tror jag att den är svåråtkomlig. Jag läser förbudet som en manifestation av talesättet "The first casualty when war comes is truth" (Guardian), för om EU och Sverige befinner sig i ett tillstånd som i princip är oskiljaktigt från krig med Ryssland, vill politikerna då verkligen tillåta motparten att komma till tals? Förmodligen inte! I alla fall, städat upplägg, med en rad nyheter utan för mycket nonsensbilder, och fokus på politiska händelser och Zelensky (av förklarliga skäl, då han och Ukraina är i krig med Ryssland). Det måste finnas något fel, förmodligen att det är ryskt! (Alltså, jag är inte rasist! Jag LOVAR, jag är inte rasist!! Jag vet inte varför jag säger de här sakerna, fast kanske var det någonting i barndomen, och när man tänker efter lite grann, då har vi alla en barndom, för det är ju gemensamt för alla människor, för vi kommer ju trots allt från primaterna, som, enligt vissa teorier skulle bla bla bla blabla blablablabla blabla blabla ..... blabla.... bla .......).

The Economist är en brittisk tidning med gamla anor, publicerad veckovis, som ligger till grund för Sveriges penningpolitik (detta är faktiskt sant). Lite slappt plockar man in en stor bild på förstasidan, men nivån är inte för låg då händelser ligger i fokus. Man bryr sig inte så mycket, för man vet att man har koll! Propert, professionellt och partiskt, där nivån ändå för sägas ligga hyfsat högt.

The Washington Post är det närmaste USA kommer en statligt sponsrad tidning. Än en gång, globala händelser, med inslag av idéer (som har drag av en Ding Ding Värld). Reklamen är betalda placeringar i form av artiklar (nästan som i Sverige, fast med högre grad av subtil manipulation), men vi slipper uppenbarligen rännstensjournalistiken.

Alltså, med en insyn i hur det ser ut i omvärlden kan numera svenska redaktioner ta sig an förändringsarbetet och höja ribban. Jag ser fram emot nästa helg, då Sydsvenskan trillar ned i brevlådan. Kanske låter man journalisterna skriva om något som ligger inom deras kompetensområde (med risk för att det blir en ovanligt tunn upplaga)?