Centralbanksvalutor eller Bitcoin?
Hur ska man ställa sig till centralbanksvalutor, CBDC, i egenskap av privatperson? Dessa tekniska innovationer hamnar i gränslandet mellan finans och monetär ekonomi, och IT. Händer något med guldpriset i sådana fall? Detta inlägg bemöter dessa frågor.
Egentligen kan man nöja sig med att se följande intervju med Zoltan Pozsar. Pozsar har arbetat för Credit Suisse (innan banken “köptes upp” av UBS i en räddningsaktion 2023-06-12, UBS) som haft nära band till råvaruproducenter i Asien, samt varit en analytiker som har varit något frispråkig, vilket möjligen bidrog till bankens undergång.
Pozsar har också arbetat på den amerikanska centralbanken, och har god insyn i hur centralbanker resonerar kring CBDC:s (Central Bank Digital Currencies) och Bitcoin. I Väst ser man dessa som valutor för individer, medan i Öst ser man dem möjligen som en lösning på Triffins dilemma (Wikipedia) och elimineringen av amerikanska dollar i grossistleden. Pozsar erbjuder en intressant och lättsmält förklaring av mekaniken bakom global råvaruhandel, som prissätts i amerikanska dollar, och hur denna finansieras genom emitteringen av amerikanska statsobligationer. Han undviker alltså teoretiskt önsketänkande, utan förklarar krasst hur handeln fungerar. Poszar fortsätter vidare i analysen av hur råvaror alltmer prissätts i lokala valutor i bilaterala avtal länder emellan, och därmed undgår att USA får insyn i dessa affärer. Lite mer än 10 minuter, som är värt varenda sekund!
För Sveriges del har den svenska Riksbanken arbetat med ett projekt om en E-krona (Riksbanken). Detta är inte en lätt sak att implementera, för det är mycket svårt att hantera motparter som inte agerar i god tro i en finansiell kontext. En valuta kan vara digital, och där är Sverige redan idag, i min mening. Svenska hushåll har digitala fordringar, “pengar”, i form av banktillgodohavande, som de swishar runt för att betala för all möjlig konsumtion. Kontantupproret.se ämnar reversera, eller sätta stopp för, denna utveckling. Vi får se hur vad framtiden har i behållning i denna fråga.
För lekmän som funderar på investeringar/sparande* i digitala valutor i förhållande till guld, är en attraktiv egenskap i att placera i en valuta med begränsat utbud (såsom exempelvis Bitcoin) just den att den går inte att “trycka mer av”, så att köpkraften bevaras i betalningsmedlet. Centralbanker kan redan begränsa utbudet idag, och när de väljer att öka utbudet sker det i regel med hänsyn till finansiell stabilitet (vilket i Sveriges fall inte har gått så bra, som jag har skrivit om här). Om man istället placerar sina pengar i Bitcoin finns det ingen centralbank involverad, men detta är inte oproblematiskt på längre sikt. Det finns aspekter om huruvida Bitcoin och andra kyptovalutor kan manipuleras, till exempel om majoriteten av antalet noder i nätverket kontrolleras av en part, som man behöver ta med i beaktning. Denna kritik bortser från att Bitcoin kan säljas i bedrägliga sammanhang, men detta är inte unikt för Bitcoin utan gäller alla möjliga värdepapper.
Just aspekten med en motpart som inte agerar i god tro (utan ond tro, dvs manipulativt och oärligt) är centralt för pengars funktion av att kunna tillgodose användaren med en förmåga till riskhantering, som alltför sällan diskuteras publikt. I all enkelhet vill en brukare av pengar att de behåller sin köpkraft i situationer som är viktiga för landets (eller individens) suveränitet/oberoende. När man verkligen behöver pengarna ska de finnas där (kanske till och med i madrassen). Om en motpart säljer en produkt i ond tro, som man betalar för med riktiga pengar, då blir besvikelsen stor när köparen inser att produkten var defekt. Det är inte alltid som köparen kan veta att en transaktion har skett i ond tro, utan då kan det, som en säkerhetsåtgärd, vara enklare att köpa en produkt på faktura, och betala senare när produkten har visat sig vara av tillräckligt god kvalitet, som utlovat, efter att försäljningen visat sig ha skett i god tro. (Fakturan i detta fall är att likställa med sedlar, vad angår en centralbank som agerar mot omvärlden.) Av denna anledning tror jag inte att Bitcoin eller CBDC:s kommer att eliminera monetärt guld i grossistledet i handel länder emellan. Inom länder är det emellertid en annan femma. Där kan innehav av monetärt guld mycket väl komma att förbjudas eller uppmuntras för medborgare, precis som är fallet med Bitcoin. På sikt ser jag att monetärt guld blir alltmer det betalningsmedel som råder för råvaruproducerande länder, vilket även skulle kunna bli fallet för svenskt skogsbruk och gruvnäring inom exportsektorn.
*Den centrala skillnaden mellan investeringar och sparande, i min mening, är att det finns markant olika riskprofiler i de två fallen. Investeringar är framåtblickande projekt som effektueras med högre risktolerans i hopp om en god avkastning för investeraren, medan sparande kan handla om något så enkelt som att spararen helt enkelt vill “ha i ladorna för en regning dag”, för att säkerställa framtida köp av nödvändigheter.
Egentligen kan man nöja sig med att se följande intervju med Zoltan Pozsar. Pozsar har arbetat för Credit Suisse (innan banken “köptes upp” av UBS i en räddningsaktion 2023-06-12, UBS) som haft nära band till råvaruproducenter i Asien, samt varit en analytiker som har varit något frispråkig, vilket möjligen bidrog till bankens undergång.
För Sveriges del har den svenska Riksbanken arbetat med ett projekt om en E-krona (Riksbanken). Detta är inte en lätt sak att implementera, för det är mycket svårt att hantera motparter som inte agerar i god tro i en finansiell kontext. En valuta kan vara digital, och där är Sverige redan idag, i min mening. Svenska hushåll har digitala fordringar, “pengar”, i form av banktillgodohavande, som de swishar runt för att betala för all möjlig konsumtion. Kontantupproret.se ämnar reversera, eller sätta stopp för, denna utveckling. Vi får se hur vad framtiden har i behållning i denna fråga.
För lekmän som funderar på investeringar/sparande* i digitala valutor i förhållande till guld, är en attraktiv egenskap i att placera i en valuta med begränsat utbud (såsom exempelvis Bitcoin) just den att den går inte att “trycka mer av”, så att köpkraften bevaras i betalningsmedlet. Centralbanker kan redan begränsa utbudet idag, och när de väljer att öka utbudet sker det i regel med hänsyn till finansiell stabilitet (vilket i Sveriges fall inte har gått så bra, som jag har skrivit om här). Om man istället placerar sina pengar i Bitcoin finns det ingen centralbank involverad, men detta är inte oproblematiskt på längre sikt. Det finns aspekter om huruvida Bitcoin och andra kyptovalutor kan manipuleras, till exempel om majoriteten av antalet noder i nätverket kontrolleras av en part, som man behöver ta med i beaktning. Denna kritik bortser från att Bitcoin kan säljas i bedrägliga sammanhang, men detta är inte unikt för Bitcoin utan gäller alla möjliga värdepapper.
Just aspekten med en motpart som inte agerar i god tro (utan ond tro, dvs manipulativt och oärligt) är centralt för pengars funktion av att kunna tillgodose användaren med en förmåga till riskhantering, som alltför sällan diskuteras publikt. I all enkelhet vill en brukare av pengar att de behåller sin köpkraft i situationer som är viktiga för landets (eller individens) suveränitet/oberoende. När man verkligen behöver pengarna ska de finnas där (kanske till och med i madrassen). Om en motpart säljer en produkt i ond tro, som man betalar för med riktiga pengar, då blir besvikelsen stor när köparen inser att produkten var defekt. Det är inte alltid som köparen kan veta att en transaktion har skett i ond tro, utan då kan det, som en säkerhetsåtgärd, vara enklare att köpa en produkt på faktura, och betala senare när produkten har visat sig vara av tillräckligt god kvalitet, som utlovat, efter att försäljningen visat sig ha skett i god tro. (Fakturan i detta fall är att likställa med sedlar, vad angår en centralbank som agerar mot omvärlden.) Av denna anledning tror jag inte att Bitcoin eller CBDC:s kommer att eliminera monetärt guld i grossistledet i handel länder emellan. Inom länder är det emellertid en annan femma. Där kan innehav av monetärt guld mycket väl komma att förbjudas eller uppmuntras för medborgare, precis som är fallet med Bitcoin. På sikt ser jag att monetärt guld blir alltmer det betalningsmedel som råder för råvaruproducerande länder, vilket även skulle kunna bli fallet för svenskt skogsbruk och gruvnäring inom exportsektorn.
*Den centrala skillnaden mellan investeringar och sparande, i min mening, är att det finns markant olika riskprofiler i de två fallen. Investeringar är framåtblickande projekt som effektueras med högre risktolerans i hopp om en god avkastning för investeraren, medan sparande kan handla om något så enkelt som att spararen helt enkelt vill “ha i ladorna för en regning dag”, för att säkerställa framtida köp av nödvändigheter.
Kommentarer
Skicka en kommentar