Guld: så neutraliseras en omoralisk motståndare

Människor som befinner sig långt ifrån studier av ekonomisk spörsmål ställer sig ibland frågandes till varför guld är så mytomspunnet och intressant. Till exempel, en av världens rikaste män, Warren Buffet*, har sagt att guld är en meningslös investering (vilket jag skrivit om här). John Maynard Keynes hänvisade till guld som en “barbarisk relik”. Jag har haft många kollegor över åren som absolut inte vill befatta sig med fysiskt monetärt guld, och det kan jag hysa respekt för. Riksbanken** är (ö)känd för att inte tala om det i mer detaljerade ordalag, än att vårt statliga guld till stor del lagras i utlandet, vilket gör det oerhört svårt för svenska medborgare att veta om det faktiskt finns (eller bara är en uppdiktad tillgång på bankens balansräkning). Ändå ser vi att guld blir successivt mer utbrett i det internationella samfundet (redan år 2017 kom de första officiella signalerna på en omvälvande förändring, som jag skrev om här).

Nå, varför är det då så viktigt för vissa länder att implementera guldbaserade betalningsmedel i sina finansiella system, och inte alls för andra länder? Jo, svaret stavas moral (ett samtalsämne som sällan ventileras i nationalekonomiska sammanhang). Det finns olika uppfattningar av vad som är en moralisk och acceptabel handelsrelation. I Väst har vi haft ett system som utesluter guld, helt och hållet, för att reglera internationella betalningar (läs gärna Internationella Valutafondens stadgar, Imf.org, i vilken Sverige är medlem). Det medel som återstår för att reglera skillander i skulder (och bytesbalans) som uppstår i, när ett fysiskt betalningsmedel inte får användas, är helt enkelt att banker skickar skrivna meddelanden till varandra (via Swift), varpå någon kamrér krediterar, eller debiterar, olika konto i en relevant grundbok. Man litar på varandra, och att transaktionen har skett i god tro.

Antagandet om att transaktionerna (samt alla de balanser som dessa ackumuleras till i bokföringen) är sanningsenliga blir svåra att göra gällande mot tredje part, om det finns uppenbara misstänkligheter, som i exempelvis den amerikanska försvarsmaktens fall. Tydligen har Pentagon erhållit en underkänd revision för sjätte året på raken, och balansomslutningen ligger på sisådär 4 biljoner dollar (Bloomberg). 

När utomstående således betraktar USA:s finansiella ställning infinner sig frågan om de verkligen kan lita på att “pengarna” finns där? (Revisorerna gör det inte , för de vet att deras liv karriärer blir väldigt korta, om de gör det.) Detta beteende eliminerar tillit, vilket grundar sig i en moralisk uppfattning av motpartens karaktär. Naturligtvis är det ingen diplomat som skulle få för sig att, vid en förhandling om ett uppdaterat handelsavtal, erkänna att de har delegarat bokföringen till Riksbanken kokat böckerna, och ingen kontrahent vill heller vara så ofin att man pekar finger från andra sidan bordet (för det lärde mamma dem att inte göra). Då är det enklare att använda guld, emot denna part som man uppfattar som en omoralisk “buktalare”. Detta gäller för Sverige också, naturligtvis, fast omvänt. Vi anser till exempel inte att folken i Asien är riktiga folk, för vi lever i Europa och allt utanför Europa är en vild djungel, och inne i Europa är det en fin trädgård, enligt Josep Borrell, vår högste utrikesminister. Det är ingen hemlighet att alla folk i Asien är omoraliska (Ryssland, Kina, Indien, Iran, Irak, Japan, Turkiet, Korea, och, ja, hela Afrika egentligen, och Sydamerika… vänta… låter jag som en rasist?? Jag är ingen rasist!! Jag lovar, jag är ingen rasist. Det finns inga bevis för det!) 

 

Källa: Youtube, som inte gärna visar hur Josep Borrell talar om att européer lever i en trädgård.

 

Mekanismen är ganska enkel att implementera. En samling herrar, eller damer, i en klubb bestämmer sig helt sonika för att de endast tillåter handel med parter som anses acceptabelt hederliga. Vid en transaktion ska varan byta händer mot guld, eller betalningsmedel som är knutna till guld (i en guldmyntfot). Man behöver inte blanda in ovälkomna stater, eller rapportera in transaktionen i några besvärliga IT-system, utan gör upp affären på plats, med fysiska varor som byter händer. Sakta men säkert tvingas de aktörer som inte har guld ut ur den kedja av transaktioner som sker inom klubbens domäner. 

Detta är också en av anledningarna till att handelsföreningen BRICS är på frammarsch i världen (infobrics.org). Man bygger helt enkelt nya logistiskkedjor i råvarurika länder kring en guldmyntfot. Notera att det behöver inte vara en internationell guldmyntfot, utan den kan effektueras på bilateral basis, med valutor som är knutna till guld. Prissättningen av guld måste emellertid vara transparent, vilket gör att Shanghai Gold Exchange träder fram som en alltmer viktig konkurrent till London Metal Exchange, att döma av Heraeus besök till SGE. Kvar sitter den gamla världen med en — inte helt — tillförlitlig bokföring, i hopp om att vildarna ska komma tillbaka och leka i den fina trädgården. Hade man frågat Keynes om vår tid tror jag nog att han hade visat viss förståelse, för den kan ju ändå, med viss tillförsikt, anses vara en något smula barbarisk i ljuset av hur vi behandlar våra medmänniskor.

Källa: SGE.

*Warren Buffett har ett gott renommé, och anses av många vara en hederlig prick. Han gjorde en rundresa i Europa 2008, där han bland annat gästade Tyskland för att erbjuda tyska bolag att bli uppköpta (Guardian). Vad jag minns var det inte ett enda bolag som nappade. Därefter har han gjort en affär i Tyskland, som visade sig vara en total bluff (Guardian). Buffet har kanske inte så gott renommé i vissa kretsar?

** Det parti som går till val på att Riksbanken ska ändra namn till Riskbanken har min röst, vilket jag kungjort tidigare. Alternativt kan namnet bytas till “Jönsabanken”, “Hönsabanken”, eller kanske rätt och slätt “Bank?”. Denna sistnämnda variant, där man införlivar frågetecknet till att bli en del av namnet är inte dum, alls! Den förenklar namnet med färre bokstäver, vilket gör att människan som uttalar det behöver inte tänka så mycket, och dessutom blir namnet internationellt gångbart, i synnerhet i spansktalande länder. Detta kommer inte att medföra de fördelar i internationella sammanhang som jag dryftat om här, varpå det kanske inte ses som ett realistiskt alternativ.