Den viktigaste frågan för Sverige under detta sekel: den svenska kronan
Den senaste tiden har det gått att läsa allt oftare, och i bredare kretsar, om hur den svenska kronan bör överges till förmån för euron. Om man värnar ett suveränt Sverige bör man även värna den svenska kronan som svensk valuta, inte euron eller någon annan valuta för den delen. Konkret är valuta i detta fall att likställa med betalningsmedel, där en skuld kan regleras med rättsverkan. Faktum är att denna fråga är extremt viktig, bortom vad som subtilt antyds i facklitteratur och populär media. Kronan är och förblir oerhört viktig för Sveriges välstånd. Den ger den svenska staten det internationella förhandlingsutrymme i de frågor som rör export och skuldsättning gentemot andra stater över tid, vilket tillåter staten att värna medborgarnas oberoende och rikets suveränitet. Om man värnar Sverige ska man höja sin röst för att den svenska kronan förblir svensk — gärna genom att underrätta en representant i riksdagen — och att euron, eller någon annan valuta för den delen, inte implementeras som ett lagstadgat betalningsmedel, och därmed valuta, i Sverige. Det är ens medborgerliga plikt, i min mening! Nedan förklarar jag varför det förhåller sig så.
Frågan om vilken valuta som används i Sverige är i slutändan en fråga om vem som kontrollerar Sverige. Många medborgare anser att det har förekommit på tok för stor invandring i Sverige under de senaste decennierna (men invandrare har inte kontroll över Sverige, utan det har fortfarande svenskar). Vissa tycker att den undermåliga skolan är den största frågan, eller köerna till sjukvården (men svenskar har fortfarande kontroll över dessa sektorer, även vi har varit lite slappa). Vissa tycker att klimatet är den största frågan (men svenskar har fortfarande kontroll över landet oavsett om det är kallt eller varmt). Om euron införs som svensk valuta, och ersätter den svenska kronan, kommer däremot kontrollen över landet att försvinna över en natt. Den europeiska centralbanken bestämmer över euron, och den ligger inte i Sverige och svarar inte till svenskar (folkvalda eller ej).
För att förstå hur kontrollen försvinner behöver vi förstå hur vårt valutasystem fungerar, och i god nationalekonomisk tradition har jag konstruerat en schematisk modell för att underlätta resonemangen (naturligtvis med ett öga till upphovsrättsskydd, under namnet den Ekeblomska monetära modellen, i god narcissistisk anda, som hela världen härmed berikas med!) Den ser ut så här:
Frågan om vilken valuta som används i Sverige är i slutändan en fråga om vem som kontrollerar Sverige. Många medborgare anser att det har förekommit på tok för stor invandring i Sverige under de senaste decennierna (men invandrare har inte kontroll över Sverige, utan det har fortfarande svenskar). Vissa tycker att den undermåliga skolan är den största frågan, eller köerna till sjukvården (men svenskar har fortfarande kontroll över dessa sektorer, även vi har varit lite slappa). Vissa tycker att klimatet är den största frågan (men svenskar har fortfarande kontroll över landet oavsett om det är kallt eller varmt). Om euron införs som svensk valuta, och ersätter den svenska kronan, kommer däremot kontrollen över landet att försvinna över en natt. Den europeiska centralbanken bestämmer över euron, och den ligger inte i Sverige och svarar inte till svenskar (folkvalda eller ej).
För att förstå hur kontrollen försvinner behöver vi förstå hur vårt valutasystem fungerar, och i god nationalekonomisk tradition har jag konstruerat en schematisk modell för att underlätta resonemangen (naturligtvis med ett öga till upphovsrättsskydd, under namnet den Ekeblomska monetära modellen, i god narcissistisk anda, som hela världen härmed berikas med!) Den ser ut så här:
Den består av en pyramid, som representerar Sverige. Högst upp har vi Riksbanken, som representerar staten, och som ansvarar för utgivandet av betalningsmedel i kronor. Under Riksbanken finns de privata banker som interagerar med Riksbanken (penningpolitiska motparter). Under bankerna finns hushåll respektive företag, som interagerar med bankerna. Bankerna ansvarar för deras kontohantering, i kronor. Hushåll och företag är fria att interagera med banker, men de har ingen kontaktyta i en rättslig mening mot Riksbanken, eller vice versa.
I vertikal led finns det en pil som representerar graden av kontroll som staten utövar i samhällspyramiden. Detta är uppenbarligen en abstraktion, men det är viktigt för att förstå hur pengar fungerar och den vilar ytterst på en kontrollfunktion (som bygger på ett våldsmonopol). Högst upp är Riksbanken, då den har en skyddad ställning i regeringsformen (en av grundlagarna). Banker, hushåll och företag antar samma färger som Riksbanken gör, för att visa på att de lyder Riksbanken i termer av vilken valuta de använder i sina mellanhavande. Ju mer av pyramiden, som är färgad i blått och gult, desto mer av svensk ekonomisk aktivitet kontrollerar Riksbanken.
I horisontell led finns det en pil som representerar mängden betalningsmedel. Vi kan tänka oss basen på en triangel som indikativ på hur mycket pengar som tillåts cirkulera i ekonomin för att underlätta ekonomisk aktivitet. Om det finns många kronor i omlopp skulle vi kunna föreställa oss en stor pyramid, med en bred bas, och vice versa, en liten pyramid med en smal bas om det finns få kronor i omlopp.
I denna modell kan vi leka med tanken att Riksbanken inför en e-krona, vilken skulle kunna slå ut de svenska bankerna på grund av ökad konkurrens (Finansliv). Ett sätt att visa på detta i modellen är så här:
Den inverterade pyramiden har bytt namn från BANKER till E-KRONA. Om Riksbanken hade velat styra företagssektorn mot mindre ekonomisk aktivitet hade de kunnat begränsa antalet e-kronor som företag tillåts inneha. Det har förekommit fall där vissa typer av företag inte får ha konton i banker (exempelvis mediaföretag som anses vara för alternativa, vilket jag funderar över här), och man skulle kunna tänka sig samma scenario vid bruket av e-kronor. Då cirkuleras mindre kronor i samhället, och detta skulle man kunna visa på, med en mindre pyramid för företagen, så här:
För euron, som är betalningsmedlet i den Europeiska Monetära Unionen (EMU) kan man använda en till pyramid, så här:
Den Europeiska centralbanken ECB är motsvarigheten till Riksbanken. Vi kan föreställa oss att de interagerar med varandra, vilket vanligen är fallet då de reglerar betalningar i varandras valutor. Konkret innebär det att de öppnar konto hos varandra, som är denominerade i respektive valuta. Det kan för enkelhets skull visas i modellen, så här (uppenbarligen inte skalenliga):
Vidare kan vi föreställa oss att svenska banker interagerar med europeiska banker, via köpa och försäljningar av diverse värdepapper, samt växlar och derivat. Det kan för enkelhets skull visas i modellen, så här:
Slutligen kan vi tänka oss att hushåll och företag interagerar med varandra, då de köper tjänster och varor inom EU, och fakureras, så här:
Modellen kan alltså visa på enkla monetära flöden, men är inte vidare lämpad för att visa på ägandeförhållanden eller finansieringslösningar (då bör man ta till en hederlig balansräkning). Om vi nu föreställer oss en situation där svenska företag skulle fakturera intäkter i euro, blir den tidigare blågula pyramiden numera färgad i ECB:s färger, för att illustrera att nu har ECB det yttersta ansvaret för företagets konto som är angivet i euro. Vi skulle kunna föreställa oss att de svenska företagen, förutom att fakturera i euro, även har finansieringslösningar i euro, vilket skulle kunna illustreras på följande sätt:
Bilden ovan visar tydligt att Sverige har förlorat den monetära kontrollen över de svenska företagen. Detta är en situation som faktiskt inte är alltför långt ifrån sanningen i de fall där multinationella bolag med svenskt huvudkontor har verksamhet utomlands, och behöver använda sig av Swift (Investopedia) för att reglera transaktioner i amerikanska dollar, USD.
Denna sitution skulle även representera, rent kvalitativt, de fall där svenska exportbolag inte erfar någon stimulans av svensk penningpolitik, eller en svagare krona, då dessa bolag fakturerar i andra valutor än svenska kronor (SvD). Om ECB skulle besluta sig för att reducera mängden euro i omlopp i Sverige, exempelvis för att viss ekonomisk aktivitet anses behöva “kylas ned” med räntehöjningar, då hade vi kunnat illustrera det med en mindre pyramid (se ovan). Alltså, nu har vi en modell som tillåter oss att resonera om hur mycket av svensk ekonomisk aktivitet som kontrolleras av Riksbanken och den svenska staten, ur ett monetärt perspektiv.
Om Sverige hade haft en euro hade det sett ut så här:
Så kan vi inte ha det, av uppenbara skäl (Sverige hade sett ut som Finland, men det är ju fusk (finnkampen.se)). Skämt åsido, idag används kronor i alla transaktioner där svenskar är absolut beroende av dem. Det kan vara fråga om köp av mat, bränsle, medicin eller elektricitet, eller utbetalning av bidrag och löner. Om det inte finns tillräckligt med kronor i omlopp — av vilken anledning det nu må vara — kan den svenska staten, via Riksbanken, se till att sådana skapas, via banksystemet och fler lån till hushåll samt företag, eller via statsbudgeten och ökade transfereringar till hushåll samt företag. Kronor i ett modernt valutasystem är i all sin enkelhet en rad konteringar enligt dubbel bokföring (debit & kredit) på olika konton hos olika kontohavare. Alla konton ytterst är beroende av att den ytterst ansvariga kontohavaren, Riksbanken, tillåter beroende motparter att öka saldobalansen på sina konton hos denna. Anta nu att köp av mat, bränsle, medicin eller elektricitet, eller utbetalning av bidrag och löner sker i euro. Då frånträder Riksbanken sin roll som den ytterst ansvariga kontohavaren och avhänder denna till den europeiska centralbanken ECB. Om det inte finns tillräckligt med euro i omlopp för svenska behov, då kan inte den svenska staten se till att sådana skapas, utan detta blir istället till en förhandlingsfråga ur ett underläge (kanske skulle Riksbanken kunna trolla fram lite guld ur gömmorna i sådana fall, för att stärka trovärdigheten i balansräkningen). Så enkelt är det faktiskt, och med euron förlorar vi kontrollen över all ekonomisk aktivitet i Sverige. Förbluffande enkelt till och med, eller hur?
Sveriges industri, som ligger till grund för välståndet, är högteknologisk med stor export och acceptabla vinstmarginaler (52% av bruttonationalprodukten enligt Ekonomifakta.se). Sverige som land har kontroll över strategiska industrier vilka agerar på globala marknader, såsom telekom (Ericsson), tung industri (Volvo, Atlas Copco, SKF), flygindustri och försvar (Saab, Bofors), specialstål (SSAB, Sandvik), förpackningar och hygienprodukter (Essity, SCA), för att nämna några. I Sverige finns även ett rikligt utbud av råvaror såsom energi (Vattenfall), malm (LKAB, Boliden) och skog (Statens fastighetsverk, Södra). Dessa industrier är så väl skötta att, i förhållande till Sveriges storlek, har de uppnått mycket oproprtionerliga exportvinster och inflytande i världen. Mitt favoritexempel är telekommunikationsbolaget Ericsson, som konkurrerar med kinesiska Huawei; relativt sett utgör Sveriges befolkning mindre än en procent av Kinas folkmängd! Det innebär inte alltid att vi är bäst, men kompetensen och resurserna som dessa bolag förvaltar är helt enkelt i världsklass. Svenska bolag kan sälja sina produkter i svenska kronor, och de är de fria att fakturera i euro istället för svenska kronor (eller amerikanska dollar, vilket är långt vanligare i praktiken), utan att svenskar gör avkall på att använda svenska kronor.
Nå, så om vi funderar på hur Sverige ska positionera sig inför de nästkommande hundra åren i den kamp om globalt herravälde som försiggår i talande stund, vilket Sverige vill du se för dina barn och barnbarn? Ett Sverige där barnen kan, med arbete och utbildning, växa upp som fria människor med rimlig kontroll över sitt land och sin framtid, eller under någon annans kontroll (kanske ECB:s)? För mig är svaret enkelt.
I vertikal led finns det en pil som representerar graden av kontroll som staten utövar i samhällspyramiden. Detta är uppenbarligen en abstraktion, men det är viktigt för att förstå hur pengar fungerar och den vilar ytterst på en kontrollfunktion (som bygger på ett våldsmonopol). Högst upp är Riksbanken, då den har en skyddad ställning i regeringsformen (en av grundlagarna). Banker, hushåll och företag antar samma färger som Riksbanken gör, för att visa på att de lyder Riksbanken i termer av vilken valuta de använder i sina mellanhavande. Ju mer av pyramiden, som är färgad i blått och gult, desto mer av svensk ekonomisk aktivitet kontrollerar Riksbanken.
I horisontell led finns det en pil som representerar mängden betalningsmedel. Vi kan tänka oss basen på en triangel som indikativ på hur mycket pengar som tillåts cirkulera i ekonomin för att underlätta ekonomisk aktivitet. Om det finns många kronor i omlopp skulle vi kunna föreställa oss en stor pyramid, med en bred bas, och vice versa, en liten pyramid med en smal bas om det finns få kronor i omlopp.
I denna modell kan vi leka med tanken att Riksbanken inför en e-krona, vilken skulle kunna slå ut de svenska bankerna på grund av ökad konkurrens (Finansliv). Ett sätt att visa på detta i modellen är så här:
Den inverterade pyramiden har bytt namn från BANKER till E-KRONA. Om Riksbanken hade velat styra företagssektorn mot mindre ekonomisk aktivitet hade de kunnat begränsa antalet e-kronor som företag tillåts inneha. Det har förekommit fall där vissa typer av företag inte får ha konton i banker (exempelvis mediaföretag som anses vara för alternativa, vilket jag funderar över här), och man skulle kunna tänka sig samma scenario vid bruket av e-kronor. Då cirkuleras mindre kronor i samhället, och detta skulle man kunna visa på, med en mindre pyramid för företagen, så här:
För euron, som är betalningsmedlet i den Europeiska Monetära Unionen (EMU) kan man använda en till pyramid, så här:
Den Europeiska centralbanken ECB är motsvarigheten till Riksbanken. Vi kan föreställa oss att de interagerar med varandra, vilket vanligen är fallet då de reglerar betalningar i varandras valutor. Konkret innebär det att de öppnar konto hos varandra, som är denominerade i respektive valuta. Det kan för enkelhets skull visas i modellen, så här (uppenbarligen inte skalenliga):
Vidare kan vi föreställa oss att svenska banker interagerar med europeiska banker, via köpa och försäljningar av diverse värdepapper, samt växlar och derivat. Det kan för enkelhets skull visas i modellen, så här:
Slutligen kan vi tänka oss att hushåll och företag interagerar med varandra, då de köper tjänster och varor inom EU, och fakureras, så här:
Modellen kan alltså visa på enkla monetära flöden, men är inte vidare lämpad för att visa på ägandeförhållanden eller finansieringslösningar (då bör man ta till en hederlig balansräkning). Om vi nu föreställer oss en situation där svenska företag skulle fakturera intäkter i euro, blir den tidigare blågula pyramiden numera färgad i ECB:s färger, för att illustrera att nu har ECB det yttersta ansvaret för företagets konto som är angivet i euro. Vi skulle kunna föreställa oss att de svenska företagen, förutom att fakturera i euro, även har finansieringslösningar i euro, vilket skulle kunna illustreras på följande sätt:
Bilden ovan visar tydligt att Sverige har förlorat den monetära kontrollen över de svenska företagen. Detta är en situation som faktiskt inte är alltför långt ifrån sanningen i de fall där multinationella bolag med svenskt huvudkontor har verksamhet utomlands, och behöver använda sig av Swift (Investopedia) för att reglera transaktioner i amerikanska dollar, USD.
Denna sitution skulle även representera, rent kvalitativt, de fall där svenska exportbolag inte erfar någon stimulans av svensk penningpolitik, eller en svagare krona, då dessa bolag fakturerar i andra valutor än svenska kronor (SvD). Om ECB skulle besluta sig för att reducera mängden euro i omlopp i Sverige, exempelvis för att viss ekonomisk aktivitet anses behöva “kylas ned” med räntehöjningar, då hade vi kunnat illustrera det med en mindre pyramid (se ovan). Alltså, nu har vi en modell som tillåter oss att resonera om hur mycket av svensk ekonomisk aktivitet som kontrolleras av Riksbanken och den svenska staten, ur ett monetärt perspektiv.
Om Sverige hade haft en euro hade det sett ut så här:
Så kan vi inte ha det, av uppenbara skäl (Sverige hade sett ut som Finland, men det är ju fusk (finnkampen.se)). Skämt åsido, idag används kronor i alla transaktioner där svenskar är absolut beroende av dem. Det kan vara fråga om köp av mat, bränsle, medicin eller elektricitet, eller utbetalning av bidrag och löner. Om det inte finns tillräckligt med kronor i omlopp — av vilken anledning det nu må vara — kan den svenska staten, via Riksbanken, se till att sådana skapas, via banksystemet och fler lån till hushåll samt företag, eller via statsbudgeten och ökade transfereringar till hushåll samt företag. Kronor i ett modernt valutasystem är i all sin enkelhet en rad konteringar enligt dubbel bokföring (debit & kredit) på olika konton hos olika kontohavare. Alla konton ytterst är beroende av att den ytterst ansvariga kontohavaren, Riksbanken, tillåter beroende motparter att öka saldobalansen på sina konton hos denna. Anta nu att köp av mat, bränsle, medicin eller elektricitet, eller utbetalning av bidrag och löner sker i euro. Då frånträder Riksbanken sin roll som den ytterst ansvariga kontohavaren och avhänder denna till den europeiska centralbanken ECB. Om det inte finns tillräckligt med euro i omlopp för svenska behov, då kan inte den svenska staten se till att sådana skapas, utan detta blir istället till en förhandlingsfråga ur ett underläge (kanske skulle Riksbanken kunna trolla fram lite guld ur gömmorna i sådana fall, för att stärka trovärdigheten i balansräkningen). Så enkelt är det faktiskt, och med euron förlorar vi kontrollen över all ekonomisk aktivitet i Sverige. Förbluffande enkelt till och med, eller hur?
Sveriges industri, som ligger till grund för välståndet, är högteknologisk med stor export och acceptabla vinstmarginaler (52% av bruttonationalprodukten enligt Ekonomifakta.se). Sverige som land har kontroll över strategiska industrier vilka agerar på globala marknader, såsom telekom (Ericsson), tung industri (Volvo, Atlas Copco, SKF), flygindustri och försvar (Saab, Bofors), specialstål (SSAB, Sandvik), förpackningar och hygienprodukter (Essity, SCA), för att nämna några. I Sverige finns även ett rikligt utbud av råvaror såsom energi (Vattenfall), malm (LKAB, Boliden) och skog (Statens fastighetsverk, Södra). Dessa industrier är så väl skötta att, i förhållande till Sveriges storlek, har de uppnått mycket oproprtionerliga exportvinster och inflytande i världen. Mitt favoritexempel är telekommunikationsbolaget Ericsson, som konkurrerar med kinesiska Huawei; relativt sett utgör Sveriges befolkning mindre än en procent av Kinas folkmängd! Det innebär inte alltid att vi är bäst, men kompetensen och resurserna som dessa bolag förvaltar är helt enkelt i världsklass. Svenska bolag kan sälja sina produkter i svenska kronor, och de är de fria att fakturera i euro istället för svenska kronor (eller amerikanska dollar, vilket är långt vanligare i praktiken), utan att svenskar gör avkall på att använda svenska kronor.
Nå, så om vi funderar på hur Sverige ska positionera sig inför de nästkommande hundra åren i den kamp om globalt herravälde som försiggår i talande stund, vilket Sverige vill du se för dina barn och barnbarn? Ett Sverige där barnen kan, med arbete och utbildning, växa upp som fria människor med rimlig kontroll över sitt land och sin framtid, eller under någon annans kontroll (kanske ECB:s)? För mig är svaret enkelt.
Kommentarer
Skicka en kommentar